Hur gick det med den där läkartjejen du va ihop med.....

En fråga som jag har fått ganska många gånger är: ”Vad hände egentligen med den där läkartjejen du va ihop med? Ni var ju så jävla kära??” Och den har jag förklarat för ganska många vid det här laget, men jag hade en facebookchat häromdagen med en kompis. Och den konversationen blev ganska lång och detaljerad och beskriver ganska väl vad jag känner kring hela den händelsen såhär några år senare. Det var ju ändå den som var startpunkten för hela min process. Tänkte att jag publicerar den här. Jag har redigerat lite och klippt bort ett par stycken där vi avbröt och kom in och pratade om annat. Tagit bort alla emojis också för de blir bara konstiga när man kopierar in dem här. Har redigerat och skrivit talstreck och gjort mellanrum för att det ska bli läsbart . Jag nämnde för kompisen att jag hade haft en destruktiv relation för några år sen och då kom denna fråga och efterföljande konversation: … -          Ja det minns jag. Men asso hur gick det med henne egentligen? Vad hände? Ni var ju så jävla kära…Men sen blev det liksom bara tyst om henne…. -          Haha….ja va fan hände egentligen….Jag var ju ihop med Lotta och blev sjukt kär i Charlotte. Hon fick mig att separera. Det var mycket turer och velande fram och tillbaka, men till slut bröt jag upp från hela min familj, ryckte upp mina barn, och bröt upp hela min tillvaro. Men då gjorde hon slut….. -          Va? Gjorde hon slut? Då? Hahahahaha…Schysst! -          Mhm. Hade brutit upp hela mitt jävla liv…. -          Men asso va?! Så bottenlöst elakt!! -          Hehe, jo. Det kan man ju säga…. -          Men hon bara ångrade sig? Och gjorde slut? -          Ja…..typ…Men jag skyller inte bara på henne. Hon gjorde ju inte det utan anledning….jag VAR ju en jävla fuck-up. Du anar inte! Hade betett mig sjukt illa. Idag fattar jag att hon bara tröttnade och dumpade mig. -          Jo, men ändå. Så GÖR man ju bara inte…..!! Liksom få en kille att separera från sin familj och sen när han gjort det så dumpar hon dig. Liksom va fan?? -          Jo. Jag var helt jävla förstörd. Och jag var ju trasig efter en ganska dramatisk separation. Och hon var också jävligt trasig efter flera konstiga år tillsammans med mig. -          Ok -          Jag gjorde flera riktigt sjuka saker. Du anar inte. Berättar gärna om det sen…. -          Ok -          Nä men sen några veckor senare så skickade hon ett sms att hon hade hört saker om mig och att hon var rädd för mig. Sen blockade hon mig överallt. Och sen dess har jag inte hört nåt…. -          EEH??! VA?? -          Japp! End of story…. -          Men asso jag fattar nog inte. Ni blev ihop. Du separerade. Du betedde dig som en idiot varpå hon gjorde slut. Sen hörde hon saker och blockade dig överallt och sen dess har du inte hört nåt? -          Japp. Ungefär så. -          Asso låter ju lite ”crazy woman-varning” Vad var det hon hörde som gjorde att hon blockade dig då? -          Vet inte…. -          Jo men det måste du väl veta…. -          Asso NEJ. Jag vet inte! På riktigt…..jag vet inte varför hon blockat mig….Jag har iofs lite teorier som jag tror det kan ha varit. -          Och de teorierna är….? -          Jo här är min teori: Flera i min absoluta närhet visste inte att vi höll på att separera. För det blir sånt jävla skvaller och snack och det pallade inte vi. Tillräckligt jobbigt ändå…Så vi försökte hålla väldigt låg profil och flera nära i familj/släkt och vänner hade inte en aning om att vi separerade. Cxxxx hade en kompis, Mia, som i sin tur är kompis med Lottas systerdotter Matilda. Jag TROR att hon bett Mia fråga Matilda om mig och separationen. Och Matilda hade inte en aning om att vi delade på oss…..så när hon fick frågan om vår separation så såg hon nog ut som ett frågetecken och sa ”Nej, det vet jag inget om. Det skulle jag vetat om det hänt…” Ja och sen sa nog Mia till Cxxxx att ”Linus närmaste släkt vet inte om nåt. Verkar ju som om Linus bara ljuger för dig!” Ja….och då tänkte nog C typ ”FY fan!!! Då har han bara ljugit för mig hela tiden! Han har hittat på allt! Vilken jävla vidrig idiot!” Ja typ så…. Men i själva verket satt jag där i min nya lägenhet och var helt jävla förstörd ☹ -          Jo. Så kan det ha varit….Men alltså hon är rädd för dig för hon TROR att du ljög för henne? -          Ja, det är min teori iaf. -          Men om det inte är så så måste du ju berätta för henne hur det är egentligen. Hon liksom TROR ju att hon har varit med om något fruktansvärt, när det egentligen är på ett helt                     annat sätt. Linus, jag tycker du ska berätta för henne om hur det är egentligen i så fall. Både för din egen skull att du får lite upprättelse, men framför allt för HENNES skull. Så hon                 inte tror att hon levt med värsta idioten till lögnare. -          Men du ska veta att JAG är inte oskyldig. Verkligen inte! Jag var en idiotpartner många gånger…. -          Jo….man är alltid två om det -          Ja. Men hennes reaktion att hon var "rädd för mig" och behövde byta lås är liksom så jävla out of proportion….i relation till vad jag gjort…. -          Ja…..låter som en häftig reaktion från henne…. -          Ja, det kan man ju lugnt påstå. Men idag är jag faktiskt tacksam för det. För det var det som var startskottet för hela process med psykiatrin. Och det är ju det bästa som hänt mig! Alla dar i veckan! Det var ju då jag började fundera över MIN skuld i allt. Först tyckte jag att det var HON som var dum i huvudet och elak. Men insåg ju att det låg väldigt mycket hos mig också.  Det gjorde ju att jag kontaktade psykiatrin där vi kunde kartlägga mina beteendemönster, jag fick diagnos och sedan behandling som jag svarat jättebra på. Idag är jag ju en ganska annorlunda person jämfört med innan jag blev diagnosticerad. Det hade ALDRIG hänt om inte hon bett mig dra åt helvete! Jag känner en enorm tacksamhet mot hela den grejen idag. Fy fan vilken läxa jag lärde mig. Och fy fan va jag behövde det! -          Vadå du behövde det? Du har väl alltid varit hur awesome som helst? -          Tack. Jo jag har ju massor av långa fina vänskapsrelationer och det är ingen som sagt upp kontakten med mig innan. Så jag är väl ”awesome” i många hänseenden, men under ytan har det funnits jävligt mycket skit också ska du veta. Slentrianmässigt ljugande och annat skit :/ -          Va? Det har jag aldrig märkt. Alltså ljugit?? -          Yep! And im not proud over it…. -          Åh fy fan….. -          Mhm -          Det får du berätta mer om nångång. Om du är okej med det? -          Visst. Asso inom psykologin pratar man om ”coping strategier” och det var en copingstrategi för mig helt enkelt. Det var liksom mitt sätt att hantera en situation som jag ville ta mig ur på ett smidigt sätt. En del har ilska som copingstrategi, en del har tystnad. Jag hade oblygt ljugande. -          Har jag nog aldrig märkt…. -          Nä. Var glad för det. Det är ju ett personlighetsdrag jag är måttligt stolt över att ha haft. Men å andra sidan sjukt stolt över att ha sett det och till 98% tränat bort det.  Men det hade ALDRIG hänt om inte Cxxx hade bett mig dra åt helvete… -          Förstår att du är tacksam då. Vad känner du för henne idag? Vill du ha tillbaka henne? -          Alltså….jag känner mest tacksamhet. Vill INTE ha tillbaka henne. Verkligen inte! Det var sån kaos-relation. Men DÅ var hon mitt livs kärlek upplevde jag då. Och hon var min bästa vän. Älskade att vara med henne. Bara umgås med henne.  Sen dumpade hon mig och sen blockade hon mig. Sen dess har vi ju inte haft någon kontakt alls. Så det blev ju minst sagt ett abrupt slut…. -          Asso fy FAN va hemskt säger jag!! -          Ja….det har jag också sagt många gånger. Tyckt sjukt synd om mig själv. Men va fan jag får ju skylla mig själv såklart…  Enda man kan göra är att se sin egen skuld i det och ta tag i det! -          Jo…..det är starkt av dig. Du har inte sett henne alls sen dess? Eller träffats? -          Jag såg henne en eller ett par gånger nåt år efter vi bröt. Absolut inte träffats….Men skulle jag träffa henne idag skulle jag bara säga ”TACK för att du gav mig den läxa jag så väl behövde!” Sen skulle jag säga ”FÖRLÅT för allt dumt jag gjorde mot dig. Ville aldrig göra dig illa, men jag förstod inte att jag gjorde det. Men jag var helt odiagnosticerad och helt obehandlad. Förlåt”. Sen skulle jag ge henne en kram och sen skulle jag nog bara storböla för alla känslor som bubblade upp haha…. -          Ok -          Sen skulle jag nog bara försvinna ut ur hennes liv igen. Man måste acceptera att vissa personer får man inte ha i sitt liv. Dem får man ha i sitt hjärta istället. -          Fint sagt. -          Haha fan va mycket jag svammlar. Sorry.  Nu måste jag fixa lite mat…. -          Nja….fan va mycket jag frågar säger jag…. Det här beskriver ganska väl vad jag tänker om det idag. Hela situationen som var startpunkten för min förändring.