Förmågan att känna skuld

Jag är glad för att jag kan känna skuld! Många med personlighetsstörning har inte ens förmågan att känna skuld.   Min problematik är att när jag DÄR i STUNDEN ljuger så gör jag det oreflekterat - liksom tänker inte ens på att det är en lögn - och känner följaktligen inte skuld. För jag tänker "Äh, det är väl inget..."  MEN när jag landar i det. Om jag själv eller någon annan ruskar om mig och säger "Du LJUGER nu. Det du säger är inte sant" DÅ kommer skuldkänslorna, men först då. Nu när jag tänker tillbaka på på allt jag gjort mot C och andra så blir jag helt förkrossad. Jag skäms så oändligt över det och kan inte förstå hur jag ska ta mig vidare från det. Det är jobbigt med den skulden, men jag är ändå tacksam att jag har förmågan att känna den.   Hur ska jag kunna bli förlåten?   En liten tröst är att jag ljugit oreflekterat. Jag har inte haft något ont uppsåt. Det är värre om jag skulle gjort det utstuderat....liksom gnuggat händerna och skrattat och viskat "Hehehe....nu ska jag göra såhär och såhär för att jävlas och vara elak...."   Men det är bara en liten klen tröst. Jag har fortfarande gjort det...