Förklaringen ligger i hennes sjukdom - skolboksexempel på GAD

C har en fruktansvärd diagnos som heter GAD. Generaliserat ångestsyndrom. Den innebär i korthet - Att man är orolig. För typ ALLT. Typ HELA tiden. - Att man har ganska selektiv perception och tenderar att se det som bekräftar ens oro - Att man också drar förhastade slutsatser. "Jumping conslusions" är mycket vanligt. - Att man har problem med sin känsloreglering, får utbrott som inte står i proprotion till det som orsakade det. - Att man har katastroftänkande. "Jumping to worst possible conclusion" är en stor del i problematiken. Man inbillar sig det värsta även om motsatsen kan bevisas med hårdfakta.      Efter tre års nära vänskap bara lämnade C mig med några sms en kväll. Sen var det knäpptyst från henne. Hon hade nämligen "hört saker om mig och var rädd för mig" Oklart vad hon hade hört dock....   Tror det var såhär....hon var orolig  för att jag inte hade lämnat min familj. Hon fick ett antal bevis på det när jag inte inkluderade henne helt i min familj och liv. (oron) Sedan fick hon från trovärdig källa höra något om mig (Tror det var att 'nä de har inte alls separerat') Då tog hon fasta på just det. Även fast hon hade nyckeln till min lägenhet och att jag hade velat presentera mina barn för henne och allt...Men nej, hon valde att ta fasta på de sakerna som bekräftade hennes oro.... (selektiv perception) Sen när hon fått höra det så satte hon sig inte ner och samtalade med mig som vilken normal annan människa som helst skulle gjort - nä hon blev fly förbannad, skickade några sms och bröt all kontakt. För hon drog slutsatsen att jag hade ljugit för henne hela tiden. (Jumping conclusions och känsloregleringen) När jag sedan helt panikslagen försökte kontakta henne för att fråga vad fan hon höll på med så drog hon slutsatsen att jag följaktligen måste vara en psykopatisk stalker (katastroftänkandet)   Jo....JAG tar definitivt på mig största skulden i den här soppan, men det här är förklaringen till hennes reation...