Bästa kompisen på besök i helgen

I helgen har jag haft Magnus här. Han är min allra bästa barndomskompis och vi har känt vararndra sen vi var nio år. Vi har haft supermysigt! Han kom i fredags och vi lagade mat. Jag har barnen och när vi hade käkat gick vi och la dom. Sen satt vi och drack vin och pratade till halv fem på morgonen. Självklart pratade vi om min störning och lögner. Ingen känner mig lika bra som Magnus gör och det han säger blir lite extra värdefullt att höra och tänka på. Han sa att jag är väldigt mycket "Crowd pleaser" - alltså en person som vill vara alla till lags och gärna visar olika sidor av mig själv beroende på vem jag är med för stunden. Däremot har han aldrig riktigt upplevt att jag ljugit för honom särskilt mycket. Vilket såklart är intressant att höra. När jag rannsakar mig själv så ser jag väldigt tydligt alla lögner jag dragit till med, men det är inget beteende jag minns från när jag var liten. Det har växt fram mycket mer de senaste åren.   Igår lämnade vi bort barnen en stund och var på Kallis, också himla trevligt. Vi bastade och sedan hoppade vi ner i havet och sprang in i bastun igen. Sjukt najs. Sedan köpte jag en gran som vi klädde. Då tänkte jag på julfirandet. Det hade varit så mysigt att fira med C. Jag har haft möjligheten till det i två år i rad, men har tyckt det varit jobbigt. Därför har jag hittat på idiotiska svepskäl. Det ENDA jag borde gjort är att brutit 100% med barnens mamma, skitit i henne HELT och satsat 110% på C. Det var ju det jag ville innerst inne. I år hade det varit fantastiskt att få fira med henne.....men nu är det inte så. Jag måste acceptera det!