Att tycka om sig själv

Igår var jag hos Ida, min psykolog. Vi pratade om mina lögner och det blir mer och mer uppenbart att orsaken är att jag har varit otroligt rädd för att säga saker som jag tror min motpart inte kommer att gilla, så hellre har jag sagt en halvsanning, eller en direkt lögn istället för att säga som det är.   Det är ju i sig så himla dumt att jag ljugit för att slippa säga något jobbigt/svårt/tråkigt - i nåt slags lamt försök att bli omtyckt. När det är helt uppenbart att det såklart är helt tvärtom. Att tala sanning uppskattas alltid och att ljuga är alltid negativt. Förr eller senare så avslöjas man.   Då frågade Ida mig "Är det viktigare att andra tycker om dig än att du själv tycker om dig?" Den frågan är en riktig tankeväckare!   Klokt!