Äh, det spelar väl ingen roll. Det behöver ju inte hon få veta...

Vill du veta hur jag har tänkt? Jag har tänkt mycket som i rubriken - "Äh, det spelar väl ingen roll. Det behöver ju inte hon få veta..." Och sedan har jag kunnat hitta på nästan vad som helst efter det.   Såhär har jag fungerat: Jag har tex inte velat åka till Stockholm nästa vecka. Då har jag sagt och gjort det jag behövt säga/göra för att inte behöva åka dit. Om det sedan har varit sant eller inte har jag inte brytt mig så mycket om. Det kan ha varit en halvsanning eller en lögn. Jag har tex sagt "Men jag måste jobba dom dagarna så jag kan inte." Jag har gjort det oreflekterat och tyckt mig inte gjort nåt fel bara för att jag sagt det. Jag har mest bara tänkt "Äh, det spelar väl ingen roll. Det behöver ju inte hon få veta att det inte är sant egentligen".   Jag har alltså ritat om verkligheten och hittat på något för att få som jag vill. Det är såklart jättemanipulativt! Men jag har inte sett det som manipulativt. Jag har inte sett det som en lögn. Och jag har ABOLUT inte gjort det för att vara elak. Andra skulle ha sagt "Jag VILL verkligen inte åka till Stockholm eftersom jag tycker det är för dyrt eller för att jag är verkligen inte sugen på det" Men jag har inte gjort det. Jag har tyckt det varit lättare att hitta på nåt svepskäl eller halvlögn och den har sedan blivit mer eller mindre verklig för mig. Att hitta på ett svepskäl för att slippa göra något har väl de flesta gjort nångång. Problemet med mig har varit att jag på nåt sätt har gjort det så lättvindligt, satt det i system och att det blivit så verkligt för mig. DÄR och DÅ har jag inte känt skuld alls för jag har gjort. För det har liksom varit verkligt.   Däremot kan jag mycket väl känna skuld efteråt. När jag inser vad jag gjorde. När det landat i mig att jag faktiskt ljugit. OM jag tänker på det så känner jag skuld och ånger. Men ofta har jag inte tänkt på det utan bara slagit bort det. Då har jag ju sluppit tänka på vad jag gjort...