Ånger.

Det går inte en dag. Det går inte en dag utan att jag känner ånger över hur jag har agerat ibland.Min stora vändpunkt i livet kom 2014. Då fick jag en jävligt välbehövlig käftsmäll! Sakta började jag förstå att jag hade problematiska beteenden. Det hade jag varit HELT omedveten om tidigare. Och om man inte ens vet om att man ibland beter sig som en idiot...Ja man då kör man ju bara på som man alltid gjort..Idag är jag tacksam för att jag fick den där käftsmällen. Asso fy fan va vilse jag var ibland förr! Hade en jävligt dålig kompass om rätt o fel.Det är jobbigt att hantera de skuldkänslorna. Å ena sidan kan jag ju inte gå runt och känna skuld varje dag resten av mitt liv. Å andra sidan är det just vad jag gör. Sedan polletterna började falla ner hos mig för ett par år sen så har det inte gått en dag utan att jag känner dåligt samvete gentemot de människor jag behandlat illa. Grejen med min problematik....och mycket annan  psykisk problematik, är ju att man inte ens är medveten om att man ibland beter sig illa. Ska man ha dåligt samvete när man gjort saker man inte varit direkt medveten om? När man inte förstår att man sårat?Ja...jag tycker det. Det är MINA handlingar. Det är JAG som handlat och agerat. Det är följaktligen JAG som bär ansvaret. Det hade ju varit bekvämt att "skylla" på att man var psykiskt sjuk. Men det vore bara fegt. Jag måste ta ansvar för mina handlingar. Och med det ansvaret kommer skuldkänslorna.Men samtidigt ska jag kanske vara glad att jag har de skuldkänslorna. För det är väl ett kvitto på att den moraliska kompassen trots allt har lite funktionalitet...