Vem är Atra

Hej mina kära vänner, det är så oerhört kul att så många nya läsare har hittat hit till min lilla blogg. Tänkte ta tillfället till akt och faktiskt öppna upp mig för er, har inte vågat göra det förens nu! Men jag vill jätte gärna också lära känna er så lägg gärna en kommentar där ni också berättar mer om er själva, vad ni gör och vad ni har för drömmar!  Mitt namn är Atra Daniel jag är 22 år gammal född år 1995 i Eskilstuna. Jag har en äldre syster och en mamma. Min pappa gick bort i cancer 2006. Det här är min berättelse och det som format mig till den jag är idag: Alla hjärtans dag har alltid var en av de jobbigaste dagarna för mig. Inga ord i världen kan beskriva hur mycket jag önskar att han varit här med mig vid liv, det har hänt så mycket och jag har så mycket att berätta för honom! Det som gör mest ont är att han inte är här med mig men någonstans vet jag ändå att han ser mig! Pappa var verkligen vår ryggrad i familjen han var intelligent, god och allmänt smart bara! Pappa förlorade sina föräldrar när han var ett litet barn så han har alltid haft ett driv och en dröm om att vi ska kunna växa upp med två friska föräldrar, han fick bo på ett kloster med sina syskon som ung. Han kämpade ändå igenom allt och var duktigast i skolan! Han träffade min underbara mamma och de blev stört kära och flyttade till Sverige från kriget i Irak! Pappa kompletterade sin ingenjörs utbildning här i Sverige lärde sig språket fort och började jobba direkt, han fixade in mamma på samma företag som han jobbade på och de fick oss, mig och min syster. Allt var nästan perfekt, mina föräldrar var kära, de bodde i ett tryggt hem hade två friska barn, vi var en glad liten familj.  När jag och min syster blev lite äldre blev pappa sjuk i cancer, vi var fortfarande ganska unga och pappa var oerhört stark så vi kände aldrig att han var sjuk på det sättet för han visade aldrig det, utan han kämpade emot cancern och blev friskförklarad, det var det bästa som hänt oss! Livet var bra igen! Något år senare mådde han inte så bra och då hade cancern spridit sig till lungorna, och detta var en elakartad cancer. Vill inte gå in så djupt om det men jag minns att varje natt innan jag skulle lägga mig och sova så satte jag mig i sängen drog över täcket och bad att pappa skulle bli frisk. Som barn har man många önskningar men jag hade bara en enda önskan och det var att pappa skulle må bra. Åren gick och pappa var en av de få som överlever den sorten av cancer så länge så läkarna var förvånade över hur stark han var, jag kan verkligen inte gå så djupt in på själva sjukdomen för det skär bara i hjärtat när jag tänker på det nu när jag blivit äldre, för varje gång pappa hade varit på sjukhuset kom han hem och sa att det hade blivit bättre för att vi inte skulle tänka på det eller bli ledsna. Åren gick iallafall och på lördagar hade min pappa alltid planerat in någon aktivitet! De fick inte gå en enda helg utan att vi gjorde något, vi reste hur mycket som helst som barn, och det är jag så tacksam för idag, pappa ville skapa minnen med oss för någonstans visste han att han kanske inte skulle vara med oss snart. Jag skulle kunna leva på de underbara minerna i evigheter för vi gjorde så mycket tillsammans! Jag var bara 11 år när han gick bort och jag minns det som att det var igår. Känslan när vi klev in på den där obehagliga  avdelningen som vi spenderat hela sommaren på och såg hela släkten stå där! Hoppet levede ändå kvar i mig fortfarande och jag tänkte bara, nu har det skett ett mirakel och pappa har blivit frisk det är därför alla människor är här! Minns än idag orden "din pappa är hos Gud nu" allt bara stannade och där började mitt liv på nytt igen. Minns första dagen i skolan efter allt detta det var så obehagligt och jag kände att nej nu kommer det bli så mycket tuffare, jag måste vara stark nu och göra pappa stolt även fast han inte kan hjälpa mig med läxorna efter skolan. Det var så min resa började och det är därför jag är där jag är idag vid 22 år kämpar jag med mitt klädföretag som en dag ska bli riktigt stort. Min pappa, mamma och min syster är mina drivkrafter! Allt jag gör idag gör jag för att pappa ska se mig och bli stolt, jag gör det för att min mamma för en gång skull ska få vila någon gång, jag vill läka hennes djupa sår jag vill ta igen all sorg hon gått igenom, jag vill dela min lycka med min syster ge henne allt jag kan. Jag vill göra det jag älskar och det som gör mig glad i livet, för tro mig jag vet att livet är väldigt kort, och man ska ta tillvara på de fina stunderna och ta tillvara på sin familj för det är det finaste man har! Jag är glad och jag tycker aldrig synd om mig själv, jag tycker aldrig livet är orättvist för jag vet att det är inte den tjejen pappa uppfostrat mig till. Jag vet att jag kommer få träffa honom igen, och tills dess vill jag leva min dröm jag vill resa, jag vill se världen, jag vill ge och ta emot kärlek, jag vill göra det jag älskar, allt så att jag ska kunna berätta det för honom när vi väl ses igen  <3 / Im sorry for my english its a mix between google translate and my own words I hope you understand what I'm trying to say anyway <3 Hello my dear friends, it's so incredibly fun that so many new readers have found their way into  my little blog. I thought about taking the opportunity and actually open up myself a little for you guys, I haven't dared to do it but I felt that now is the right time! But I'd love to get to know you too, please feel free to comment where you also tell me more about yourself, what you do and what your dreams are. My name is Atra Daniel I'm 22 years old born in 1995 in a small town Eskilstuna in Sweden . I have an older sister and a mom. My dad passed in cancer 2006. This is my story and what shaped me to be the person I am today:Valentine's Day has always been one of the hardest days for me. No words in the world can describe how much I wish he'd been here with me alive, it's happened so much and I have so much to tell him! What hurts most is that he's not here with me, but somewhere, I know he's watching me! My Dad was our backbone in our family he was intelligent, good hearted and generally very smart! Dad lost his parents when he was a little child so he always had a drive and a dream that we could grow up with two healthy parents, as a kid he lived in a monastery with his siblings.  Even though his childhood was really hard he was the best in school, and he was stil thankful for what he had. Later on he met my wonderful mom and they where crazy in love and moved to Sweden from the war in Iraq! Dad supplemented his engineer's education here in Sweden learned the language quickly and started working directly, he got my mom on the same company he was working on and they got us, me and my sister. Everything was almost perfect, my parents were in love, they lived in a safe home had two healthy children, we were a happy little family. When me and my sister got older, Dad got cancer, we were still quite young and Dad was extremely strong so we never felt he was sick because he never showed it, but he was fighting against the cancer and became well-explained, it was the best thing that happened to us! Life was good again! A few years later, he did not feel well and then the cancer had spread to the lungs, and this was a malignant cancer. I do not want to go so deeply about it, but I remember that every night before I was going to sleep, I sat in bed pulled over the blanket over my head and prayed for dad to get healthy. As a child, you have many wishes, but I only had one wish and that was that Dad would get rid of his cancer. The years went by and dad was one of the few who had survived with that kind of cancer so long so the doctors were surprised on how strong he was, I really can not go so deep into the disease itself because it just cuts in my heart when I think about it now When I got older, every time Dad had been to the hospital he came home saying that it everything was better, and that was just so that we wouldn't think about it. The years went by and on saturdays my dad had always planned fun activities for the family always very organized activities! I can't remember a boring weekend in my life, it never went a weekend without doing anything. I remember we traveled a lot as children, and I am so grateful for that today, dad wanted to make memories with us somewhere, he knew he might not be with us soon . I could live on all of those wonderful memories forever because we did so much together! I was only 11 years old when he passed away and I remember it like it was yesterday. The feeling when we stepped into that unpleasant department that we spent all summer in and saw the whole family standing there! But as they say hope is the last thing you lose, I just thought, now there has been a miracle and dad has recovered that's why all people are here! I still remember these words "your dad is with god now" everything just stopped and my life started all over again. I remember the first day in school after all this, it was so unpleasant and I felt that now it will be so much tougher, I have to be strong now and make dad proud even though he can not help me with the homework after school. That's how my trip started and that's why I'm where I'm today at 22, I'm struggling with my clothing company, one day I know it will be really big. My dad, mom and my sister are my driving forces! All I do today, I'm doing for my dad to see me and be proud, I'm doing it because my mom will have some rest for a while, I want to heal her deep wounds, I want to take back all the sorrow she has gone through want to share my happiness with my sister give her all I can. I want to do what I love and what makes me happy in life, believing I know life is very short and you have to take advantage of the nice moments and take advantage of your family because it's the nicest thing in the universe! I'm happy and I never feel sorry for myself, I never think life is unfair because I know it's not the girl my dad raised. I know I'll meet him again, and until then I want to live my dream I want to travel, I want to see the world, I want to give and receive love, I want to do what I love, All this so I can tell him about it when we meet again <3