När ens sambo ska utvisas

Det är en konstig tid i mitt liv just nu. Vi lever på som vanligt. Men ändå inte. Det är så overkligt att min älskade K lämnar landet imorgon. Min sambo är utvisad och utvisas imorgon. Kan jag fortfarande kalla honom min sambo då? Sånt där bekymrar jag mig för nu. För det är greppbart. Jag orkar inte ta in det andra just nu.  K har packat ihop och valt ut de delar i sitt liv som han kan ta med sig när han åker. Märkligt. Hur vet man vad man behöver? När det kommer till kritan är det ju faktiskt så att man bara vill ha sina nära och kära. Men jag och lilla R kan inte följa med till ett land där vi inte har något alls ordnat. Ingen bostad. Ingen Mitt i allt så har vi också varit lyckligare än någonsin. Lilla R fick sin första tand i lördags. I söndags gick han (inte alltid) framåt när vi höll honom i händerna. Stolta föräldrar berättade genast för mina föräldrar och sen ringde vi Ks föräldrar i Syrien. Alla var glada. Idag blir han 5 månader. Och idag är sista dagen tillsammans på ett tag. En märklig dag.