Det avgörande beslutet

Det har kommit ett besked. K måste lämna landet. Han är utvisad. Mitt liv gick sönder i torsdags när jag fick beskedet. Nu är det flera dagar sen jag hade några känslor. Vi är snällare mot varandra. Håller mer i varandra. Som att det skulle kunna förhindra att han åker. Att jag skulle kunna hålla honom kvar.  Jag brukade vara stolt över att vara svensk. Det kanske jag blir igen, men inte idag. Hur kan man skilja ett barn på 5 månader från sin pappa? Enligt det jag har läst behöver man träffa spädbarn minst var tredje dag för att kunna vara en anknytningsperson. Och det är ju nu inte längre möjligt.