Jag blickar ut

  Jag sitter på ett café på Centralstationen och dricker en hallonmilkshake. Jag blickar ut över cafeét och ser en tjej i tonåren sitta ensam med en kopp te i sina händer. Hon ser rädd ut. Jag ser det på hur hon rör sig, hennes blick som går till höger och vänster, oro och rädsla. Hon märker att jag tittar på henne, för hon tittar snabbt upp och ler lite hastigt, sådär som man gör om man märker att någon tittar på en.    Jag blickar vidare och ser ett kompisgäng, bestående av killar, som sitter vid ett av de större borden här på cafeét. Dom verkar glada, uppspelta över något. Jag tänker att kanske har någon utav dom precis klarat teoriprovet och endast har uppkörningen kvar tills den får körkortet i handen, eller så kanske gänget har bokat en resa till ett varmt land. För att slippa det eviga slasket och de mörka molnen.    En man i grå kostym kommer in och beställer en cafe latte. Jag kan inte riktigt avgöra om han är stressad eller bara väldigt kvick i sina rörelser. Han sätter sig i en fotölj och tar upp sin iphone och börjar scrolla. Troligvis läser han de senaste händelserna på Aftonbladets hemsida tänker jag.    I högtalarna ropar dom "tåget mot Oslo avgår om 10 min". Jag lägger ner mitt kolliegeblock och min blyertspenna i väskan. Går ut mot perrongen och ser tåget sakta komma inåkandes.    Jag kliver på tåget och sätter mig på en ledig plats. Jag tänker på alla olika människor man ser varje dag. Om hur många olika intryck man får på allt runtomkring.