GYMNASIETIDEN

Igår var det exakt en månad kvar till studenten. En månad kvar tills jag och alla andra treor kommer att springa ut och upp på scenen där vi kommer skrika, gråta och skratta om vart annat. Om en månad är jag fri, efter 12 år i skolan är jag fri. Jag kommer kunna göra precis vad jag vill, för jag är fri från alla måsten och alla krav.   Dessa tre år på gymnasiet har gått så oerhört fort, jag minns första skoldagen som om det vore igår. Dagen innan stod jag och velade mellan tre olika outfits, ”vilken kommer uttrycka den jag är bäst?”, man ville ju göra ett bra första intryck på den nya klassen. Tillslut bestämde jag mig för att bära en svart långkjol, en gul stickad tröja och en mobilväska.   På morgonen den första skoldagen klev jag på bussen, den där bussen som jag inte åkt på flera år. När jag klev på bussen märkte jag att alla barn och ungdomar var lite spända inför skolstarten, det liksom låg i luften. Väl framme klev jag, tillsammans med Tora, av bussen och vi gick, med en viss osäkerhet, mot ingången och aulan. I aulan hamnade jag bredvid Paulina, som hade gått i klassen över mig på högstadiet. Vi hejade och kom fram till att vi skulle gå i samma klass. Yes, jag visste en till som skulle gå i min klass. Rektorn ropade upp klass för klass, namn för namn. Tillslut kom han till min klass. När alla var uppropade gick vi upp mot mediahuset, upp för den där grusbacken man nu har gått upp för så många gånger i både regn och rusk, snöslask och solsken. När vi, jag och Tora, kom in satt delar av klassen i de gråa sofforna. Vi ställde oss vid en stolpe för att kika runt på människorna och vänta in att klassföreståndarna skulle komma. Vi kikade oss runt och försökte hitta någon eller några att prata med, för vi hade bestämt oss för att lära känna nya människor, vi såg två tjejer som såg snälla och trevliga ut, vi bestämde oss för att gå fram till dem för att prata och lära känna dem. Det var Emma och Gry, två vänner som idag är två av mina närmsta vänner. Efter detta blev resten av dagen suddig, inte för att jag svimmade eller något annat dramatiskt utan för att ja, jag minns helt enkelt inte. Jag minns vissa bitar, som att vi lekte lära-känna-lekar och fikade. Det enda detaljerade jag minns är att jag tyckte det var så coolt att Emma varit i New York och USA. När första skoldagen var slut gick bland annat jag, Tora, Emma, Gry och Clara (som sedan bytte skola) till stan. Tora skulle köpa bh och vi andra hängde på. Vi tog en milkshake på Max och hängde lite till och lärde känna varandra lite bättre (redan här startade vår kärlek till att äta på restaurang / café).    Ja, det var första skoldagen det och nu har det (snart) gått 1095 dagar till. Min gymnasietid har varit den bästa skoltiden. Den slår grundskolan med hästlängder. För på gymnasiet har jag utvecklats och formats, jag har blivit ett bättre jag. Jag har blivit smartare, jag har lärt mig mer, fått bättre självkänsla och självförtroende, jag har börjat våga mer och ja, jag har nog aldrig dragit så mycket skämt och skrattat så mycket som under dessa år. År som bara flugit förbi, det är knappt så att man hängt med.   Du som har gymnasietiden framför dig – det kommer bli tre av dina bästa år någonsin, Du som går på gymnasiet just nu – njut av tiden som är kvar, och Du som har gått ut gymnasiet – du vet vad jag pratar om.