SÖNDAGSINTERVJU: ELIN ÖSTMAN

Elin Östman är elegant – hon är chic, moderiktig och oväntat frimodig. Hon är också en kvinna vars vardag består av champagnedrickande på arbetstid blandat med uppskattad kvalitetstid tillsammans med pojkvännen och kvinnliga sammanbrott en vecka i månaden.

Vi träffas på Nobis hotell i Stockholm, centralt beläget vid Norrmalms torg och omringat av modevärldens främsta. Så som Acne, Marc Jacobs och en hel hög andra välkända, svindyra märkesbutiker. Efter att ha beställt varsin törstsläckare slår vi oss ned i den ljusa loungen och påbörjar ett samtal där fokus ligger på Elins karriär och nuvarande jobb som moderedaktör – en titel som många avundas. Hon talar om att mode är hennes passion, hennes kall i livet och att allt började med "ett stort jävla intresse".

 - Jag pysslade mycket hemma med det jag faktiskt jobbar med idag. Mode, skrivande och lay out var har alltid intresserat mig och när jag startade min blogg år 2008 blev den det perfekta stället att visa upp mina verk och vad jag kunde, berättar hon.
När jag blev äldre öppnades fler möjligheter, jag gjorde bland annat några modereportage för skoltidningen och sålde smycken. Den försäljningen hjälpte mig att få kontakt med folk i branschen och redan då hade jag en halv fot inne.

För drygt ett år sedan blev Elin kontaktad av Devotes chefredaktör, Michaela Forni, och erbjöds en plats som moderedaktör för den nystartade sidan Fashioncorner. En dröm gick då i uppfyllelse och hon antog sig utmaningen. Idag har hon vuxit in i rollen och känner sig trygg med sitt faktiskt första jobb, där hon varje dag får utlopp för sin kreativitet och uppleva lyx och glamour ömsom stress och slit.

 - Jag går upp på morgonen och läser igenom mailen det första jag gör. Sedan kollar jag hur dagens publicerade artikel ser ut och rättar till om någon inte är bra – det är det fina med att arbeta digitalt. Efter det surfar jag runt på nätet för att se om det har hänt något nytt i modevärlden. Jag har alltid en to do-lista där det kan stå allt möjligt, till exempel att jag ska kontakta någon inför ett reportage, låna kläder eller bara hitta inspiration.

Mitt jobb är inte alls så glamoröst som många tror. Vissa dagar dricker jag bubbel och äter snittar, men ibland sitter jag i mjukiskläder och käkar gröt samtidigt som jag skriver. Så visst, några bitar är glammiga, men inte helhetsbilden, säger Elin och läppjar på det välfyllda glaset med Coca Cola som hon fått sig serverat. 

 Modevärlden sägs vara en hård och ytlig bransch, är det något du kan bekräfta?
 - Nej, jag har faktiskt inte uppfattat det så. Just ytligheten har jag inte alls känt av. Först trodde jag att det fanns krav på en moderedaktör att se ut på ett visst sett, men jag har testat mig fram. Dykt upp osminkad på Fashion Week och känt att så länge jag levererar som person och fortfarande visar vad jag vill, vem jag är och vad jag kan så är jag nöjd.

Det kan i mångas öron låta friskt vågat, kanske till och med ofattbart, att träda in på Stockholm Fashion Week helt utan smink, utan minsta lilla täckning. Var det ett misstag som aldrig kommer upprepas, eller ligger det en stark självkänsla och god medvetenhet bakom hennes handling som för andra fashionistor är otänkbar?

 - Min självkänsla är, eller har i alla fall inte varit, alls stark. Jag klarar bara inte av att känna mig kvävd av ett ideal, säger hon och tänker efter en lång stund. Enligt mig kan man välja, fortsätter hon. Jag brukar tänka att antingen kollar jag på modevärldens ideal, som ser ut på ett sätt, eller så väljer jag att kolla på idealen runt omkring mig, som ser ut på ett annat sätt. Till exempel på tunnelbanan, stan eller jobbet. Där ser man helt andra ideal, andra kroppar och andra tjejer. Och det är ju där jag lever. Jag är inte en modell och behöver inte synas på bild varje jag, behöver inte vara sminkad jämnt. Så länge jag trivs med mitt egna ideal strävar jag inte efter något annat.

Med de kloka orden i luften berättar Elin att hon just kommit till en ny insikt, hon har hittat ett nytt intresse. Förutom kläder, modepyssel och kreativa aktiviteter sysslar hon gärna med människokontakt och personanalysering. Hur då? Ja, det vet hon inte riktigt själv men säger att hon mer än gärna ägnar tid åt att fundera på hur människor tänker, varför någon gör eller säger på ett visst sätt och vad det har för mening.

 - Jag älskar att fundera på hur andra människor tänker och att försöka gå innanför skinnet på andra. Förut trodde jag inte det kunde vara ett intresse, men sedan kom jag på att det är helt möjligt. Man kan ju faktiskt jobba som psykolog och beteendevetare. Däremot vill jag inte utbilda mig inom ämnet, men tycker det är kul att ha tänkandet som kontrast till min nuvarande arbetsvardag. Jag behöver vara kreativ och är inte säker på att jag skulle få vara tillräckligt kreativ som psykolog, säger Elin och gestikulerar frågande med ena handen.

Hon är för dagen klädd i svart och vitt, och trots sin bildvana känns hon en aning obekväm när fotografen ber henne att le och titta in i linsen. Elin klistrar hellre på en look i form av ett bestämt ansiktsuttryck med en blick som andas både ”fashion” och blyghet. Och just den där blygheten kommer och går. Hon kan ibland verka som en försynt tjej, men när man minst anar det briljerar hon med snuskiga termer, skämtsamma historier och en avslappnad attityd.

På din blogg, Styleways, tolkar man dig som en grov tjej, ganska flummig och ärlig. Men när man träffar dig såhär känns du mer lågmäld och tillbakadragen. Hur är du egentligen?
 - Så som jag har undrat, haha! Jag kan vara på många olika sätt och anpassar mig väldigt lätt. Jag kan vara världens tystaste, men kan också vara storkäftad eller ligga på golvet och kräla. Det finns ingen sida av mig jag trivs bättre med än någon annan, utan behöver dem alla.
Många gånger i jobbsammanhang kan jag känna att jag inte är riktigt nöjd med min presentation av mig själv. Det skulle vara bättre om jag i vissa situationer vågade ta lite mer plats och visade upp en gladare och livfullare sida, men ibland tappar jag den bland alla tankar och idéer.

Som en kontrast till det Elins blogg mest handlar om – mode och arbete – skriver hon öppet om de stunder då hon mår psykiskt dåligt. Hon skäms inte över att tala om att hon är missnöjd, gråter över skitsaker eller att dödsångesten hon förr led av dominerade och gjorde henne illa till mods.

 - Det är viktigt att visa känslor och jag behöver ibland få vara personlig. Idag skriver jag betydligt mindre om ångesten, förr var det en daglig rutin men nu mår jag mycket bättre, säger hon.

Elin låter tveksam när hon säger att hon mår bra, som att det tar emot att erkänna det eller att hon inte är vad vid att uttala det högt. Men hon har vuxit som person och blivit mer förlåtande mot sig själv. Idag existerar ingen hjärtesorg. Hon har en bra relation med pojkvännen William, har kommit till insikt med saker och fått ett starkare självförtroende och en bättre självkänsla.

 - Jag har längtat efter att växa in i mig själv och är så glad över att äntligen vara där. Jag vill inte bli gammal, se tillbaka på mitt liv och ångra att jag inte vara gladare mer "forgiving" i min ungdom, säger hon allvarligt.

Den unga kvinnan som sitter framför mig har mognat. Hon har lämnat sina blonda hollywoodlockar hemma och låter hårfästet vila från löshårets vassa grepp. Bara det är väl ett tecken på att Elin mer och mer växer i den hon är och känner sig trygg, med eller utan lockar. Den här moderedaktören är en tuff brud i ett litet, läckert fodral som besitter ett jävlar anamma och vet precis vad hon vill utan att ha för stora drömmar.

 - Jag tar alltid små steg och har inte byggt upp några extrema mål eller drömmar för framtiden. Huvudsaken är att jag får fortsätta vara kreativ och ha roligt, säger hon.

Hon är 22 år och låter - ursäkta - oförskämt nöjd. Elin förklarar att hon är tillfreds med sin position idag, men måste hon se sig själv någon annanstans i framtiden skulle hon inte ha något emot att jobba som lay out-chef på modebibeln Harpers Bazaar. Hennes största behov är inte att ta i kläder, men hon vill gärna se mode och blir glad av fina saker. Och som den mångsysslare hon är - människoanalytiker, modefreak, kreatör - är det inte omöjligt att vi om några år ser henne någon helt annanstans än var vi är vana vid idag. Men en sak är säkert, vart det än är så är det i ett sammanhang där Elin kanske inte får röra vid, men i alla fall får se på kreationer i form av tyg, tråd och sömmar. Se på det som gör henne förnöjd, fina saker som får henne glad.

Läs Elins blogg HÄR.

TEXT CAROLINE NYSTRÖM
BILD LINNEA HJALMARSSON