Lär känna Michaela "Keela" Nilsson

Michaela Nilsson, för många känd som bloggerskan ”Keela”, tar av sig en stor, svart luva när hon kliver in på Italiano Caffé i centrala Stockholm. Hon drar fingrarna genom sitt midjelånga, blonda hår och rättar till sin röda mössa – en accessoar som matchar resten av hennes outfit som består av flera röda detaljer.
 - För mig är det viktigt att klädernas färger och former passar ihop, säger hon när jag frågar hur hon tänker kring stil och mode.

Vi beställer en kopp kaffe och grönt te (kaffe till mig och te till Michaela) och sätter oss vid ett fönsterbord med utsikt över Birger Jarlsgatan. Jag slår på inspelaren som ska fånga upp vårt kommande samtal och ber Michaela berätta om sig själv.
 - Jag är… Åh, den frågan är alltid lika svår, säger hon och tänker efter. Jag brukar inte fundera så mycket på vem jag är, utan mer på vad jag vill. Men jag är en rätt vanlig person, 23 år gammal, och vet inte riktigt vad jag vill göra med livet just nu. 

Michaela har ägnat de senaste sex åren åt att bygga upp sin blogg och sitt eget varumärke ”Keela”. Under hela tiden har hon varit målmedveten och driven. Och med siktet inställt på framgång har hon kämpat för att skapa ett digitalt forum med innehåll som hon saknade i de redan befintliga bloggarna. 
 - Eftersom att det inte fanns någon blogg som tilltalade mig så bestämde jag mig för att starta en egen. Jag ville göra något annorlunda, säger hon.

Michaelas blogg är en rosafärgad hemsida med en design som andas lekfullhet och kreativitet. Och namnet ”Keela” är ett smeknamn som har hängt med sedan barndomen.
 - Bloggen är färgstark och lite av en fantasivärld. Jag vill att de som besöker den ska bli glada och vilja stanna kvar, säger hon. 

Vid starten såg Michaela sin blogg som en möjlighet att sprida budskapet ”du duger som du är”. Samtidigt insåg hon sakta men säkert att hon inte kunde lura sig själv – eller någon annan. För sanningen var att hon inte kände sig perfekt. Även hon ville ändra på sig själv, hade komplex och problem. 
 - Jag har väl hela tiden förstått att jag inte är perfekt, men jag insåg att jag inte kunde måla upp en fasad som var falsk, säger hon och kupar händerna runt tekoppen.  

Hon berättar om sitt dåliga självförtroende, tidigare svek som har fått henne att tvivla på sig själv och en oro över att inte räcka till. 
 - Jag vill inte gå in för djupt på det, men jag har blivit sviken och har svårt att lita på folk, säger hon och tittar ut genom fönstret. Det är en lång historia som gör det svårt för mig att förstå att någon tycker om mig.

Hon vänder sig mot mig igen och tillägger:
 - Jag trivs med mitt liv idag och mår bra… Men vissa gånger känner jag att tidigare händelser har satt sina spår.

Under största delen av sin bloggkarriär har Michaela medvetet förespråkat en livsstil som innebär en avslappnad inställning till träning och mat. Att äta godis och andra onyttigheter utan att tänka på hur det påverkar kroppen var självklart för henne, fram till en dag då hon lyssnade på kroppens varningssignaler och bestämde sig för att göra en förändring – något som läsarna reagerade starkt på. 
 - Förut åt jag godis hela tiden och brydde mig inte ett skit om mitt inre. Men så började jag må dåligt, hade ofta huvudvärk och gick upp i vikt. Men det var inte vikten jag tänkte på, jag hade magkatarr och mådde allmänt dåligt, säger Michaela.

 - En dag tänkte jag ”Nej, nu orkar jag inte vara trött och må dåligt längre. Jag måste börja träna”. Det reagerade mina läsare väldigt aggressivt på, att jag först förespråkade att man inte ska bry sig om utseendet men sedan börjar träna väldigt intensivt. De tänkte liksom inte på att jag ville må bra på insidan, att det inte handlade om utsidan.

I dagsläget tränar Michaela varje dag. Hon blandar styrkepass på gymmet med pole dance och hon säger att träningen har blivit lite av en livsstil för henne. 
 - Det kanske låter hetsigt att träna varje dag, och det är det väl på sätt och vis… Men på ett sunt sätt. Träningen ger mig så mycket endorfiner och glädje! Och mitt mål är inte att gå ner i vikt, jag satsar istället på att bli stark och att klara coola pole dance-trick. 

Michaela är tydlig med att hennes nya och mer hälsosamma livsstil inte innebär några förbud - allt handlar om att må bra på insidan.  
 - Idag har jag en helt annan åsikt om att vara sund och ta hand om sin kropp än vad jag hade för några år sedan. Efter att ha vuxit upp på godis, chips och mackor inser jag nu att det är viktigt att äta mat och inte choklad till middag. Men det här med vikt och att vara smal, det är för mig helt ointressant, säger hon. 

Hur ser du på idealen som finns idag? 
 - På ett sätt så känns det som att det börjar bli bättre. Men det värsta är ju det där förbannade mellanrummet mellan låren. Det har blivit en sådan stor grej, säger Michaela med irritation i rösten. Jag får massor av mejl om det varje dag: ”Hur får man mellanrum mellan låren?”. Alltså var kommer det från? Och varför är de centimetrarna så viktiga? 

Jag märker att Michaela blir upprörd när hon berättar om de unga tjejerna som skriver till henne och frågar hur de ska göra för att gå ner i vikt, få smalare ben eller plattare mage – och mellanrum mellan låren.  
 - När jag var liten tänkte jag aldrig på det där. Och det var aldrig någon som tittade efter ett mellanrum mellan benen. De som frågar mig om detta är från elva år och uppåt… Det gör mig så himla ledsen. 

Vi båda blir tysta. Allt prat om vikt, ideal och mellanrum mellan låren har lagt sig som ett moln av negativitet ovanför oss, men det försvinner snabbt när vi byter ämne och istället börjar prata om en helt annan sak, nämligen Michaelas rädsla för spöken, zombies och vampyrer. 
 - Jag är rädd för allt sådant! Det är skitjobbigt att tro på spöken, men jag är ganska van vid deras närvaro nu, säger hon skämtsamt. När jag var liten sa min mamma att jag kunde se spöken, men om det bara var i min fantasi eller på riktigt, det vet jag inte. Jag kan inte minnas att jag har sett ett spöke, en zombie eller vampyr… Men man vet ju aldrig! 

Finns det något mer du är rädd för?
 - Det enda jag är rädd för är att bli gammal, att jag ska vara gammal och ångra mitt liv. Men det är inte därför min blogg är lekfull och barnslig, som många tycker att den är...

Är du barnslig? 
 - Nej, men jag bryr mig inte om vad andra tycker om det jag säger och gör. Eller okej, jag är lite barnslig. Men varför ska jag ha bråttom? Och varför ska jag sluta gilla något bara för att jag blir äldre? Till exempel så gillar jag Hannah Montana jättemycket och så sover jag med gosedjur, ska jag sluta med det bara för att jag borde? Nej… Jag förstår inte syftet med att växa ifrån saker.  

Michaelas gosedjur är en hund vid namn Poppe. En mjuk kompis som har hängt med henne genom hela livet och som ger henne trygghet om nätterna.
 - Jag vet inte hur jag ska sova utan Poppe. Han är viktig för mig och vet alla mina hemligheter, så vill du höra skvaller är det Poppe du ska gå till, säger hon och skrattar.  

Det känns annorlunda men intressant och inspirerande att sitta och prata med en tjej som är driven och vuxen samtidigt som hon värnar om barnet i sig och njuter av att inte veta vad hon vill göra i framtiden. 
 - Just nu kan jag inte tänka mig att göra något annat, men samtidigt vet jag inte vart det här kan ta mig. Förutom att blogga så jobbar jag som make up-artist två gånger i månaden, men det är inget jag vill syssla med på heltid. Så ja, just nu lever jag för dagen och det känns faktiskt ganska skönt.

Läs Michaela ”Keela” Nilssons blogg HÄR

AV: CAROLINE NYSTRÖM
carolinenystrom.se