”Du litar på din kropp men kan din kropp verkligen lita på dig?”

Den 14 februari är en dag då vi firar kärleken. Vi ger våra käraste blommor och en ask med choklad, kramar om varandra och säger att vi älskar varandra. Men hur ofta säger du det till dig själv – och till din kropp?

Min kropp berättade för mig att något var fel när den väckte mig mitt i natten för två år sedan genom magknip – ett dygn senare rullades jag ut från operationssalen utan blindtarm. Min kropp höll mig frisk i höstas när resten av familjen var dunderförkyld. Min kropp skapar nytt hår efter att jag varit hos frisören och klippt det. Min kropp visar genom träningsvärk att den har ansträngt sig och blivit starkare. Min kropp producerar så småningom nytt blod efter att jag har besökt blodcentralen och gett andra en del av mitt. Min kropp fungerar rätt bra – den sköter sig själv efter att jag gett den näring, motion och vila.

Min kropp är min bästa vän och den kommer följa med mig genom hela mitt liv. Jag har och kommer bara ha en kropp och den utvecklas med mig. Den säger till om något är fel och varnar mig när det är dags att uppsöka vård. Min kropp är rätt så otrolig och det är tyvärr först när jag blir sjuk eller drabbas av olycka som jag inser hur ömtåligt livet är - och hur bra kroppen faktiskt är som står ut med mig, även när jag inte förtjänar den.

Min kropp har inte blivit behandlad som den förtjänar. Den har tvingats ta emot för onyttig mat och i perioder vägrats motion och rörlighet. Jag ser fel med den som egentligen inte riktigt finns – jag vill förändra den trots att den är bra som den är. Men min kropp är i gång och jag är frisk. Trots att jag inte alltid tyckt om den så gör den allt den kan för att jag ska må bra.

Min kropp har aldrig gjort något fel. Istället är det jag som varit misstänksam och oförutsägbar. Det finns många skäl varför den inte ska lita på mig så jag frågade mig själv vad jag kan göra för att hjälpa min kropp att lita på mig. Jag lyssnar på vad min kropp försöker säga och svarar på dess behov så ofta jag kan. Jag tolkar inte längre sockersug, nedstämdhet eller huvudvärk som tecken på att kroppen försöker straffa mig utan som naturliga meddelanden med viktiga budskap. Jag söker upp de bakomliggande orsakerna till varför min kropp reagerar på olika sätt. Jag lär mig att arbeta med kroppen – inte mot den.

Min kropp vill hålla mig vid liv. Den begär inget av mig i utbyte så det minsta jag kan göra i gengäld är att behandla den på rätt sätt och att faktiskt uppskatta om den. Precis som i alla förhållanden så handlar tillit och förtroende om att både ge och ta. Jag frågar mig inte längre vad min kropp kan göra för att hjälpa mig utan vad jag kan göra för att hjälpa den. Min kropp kan lita på mig.

Så passa på idag, på Kärlekens dag, att ge dig själv en klapp på axeln, titta dig i spegeln och älska det du ser. Sänd massor av kärlek till din kropp – för det är den värd!

Krönika av Caroline Wijkström