Tisdag 10 oktober.
Höst ute. Tredje veckan på praktiken har inletts och om en vecka ska jag ha en vfu-uppgift att redovisa på ett fältseminarium. Det var lite drygt. Jag har typ inte börjat skriva..jag vet inte vad jag ska skriva.. jag borde läsa men man är bara trött när man kommer hem. Men jag orkar inte riktigt stressa upp mig över detta faktum. Jag får lösa det helt enkelt. Idag tog vi en längre promenad när jag kom hem. Jag, Wille, BamBam och Ellis, som är här och bor hos oss för tillfället. Jag har sedan legat i soffan och kollat på How I met your mother fram till kl 20.45 då fotbollen började. Jag har ätit en hel chokladkaka geisha och tre chokladbollar. Hopps. Aja det var gott. Apropå det så har jag ju faktiskt hållit en brandtal idag typ om hur man visst ska få unna sig att äta sötsaker och ändå kunna kalla sig hälsosam. Det var på min praktikplats, som droppen rann över lite för mig i allt vad hälsohets heter och jag kände att jag behövde ifrågasätta vad mina kollegor menar med hälsa och hälsosamt egentligen. Jag hoppas de inte tyckte att jag lät upprörd på dem, men det kändes inte så där och då.. Jag förklarade hur jag tänkte och framförde ett annat perspektiv och jag tror de tog emot det som det också. Jag sa ungefär att jag tänker att hälsa lika gärna kan vara att äta en kaka som att inte göra det. Hälsa är att må bra och det kan innebära en massa olika saker för olika personer. Det är individuellt som allt annat. Och inte statiskt, utan det är föränderligt. Jag tänker att hälsa är att ha balans i livet och äta varierat. Framförallt tror jag att man det handlar om att ha en avslappnad inställning till mat och tillåta sig njuta av det goda då och då. Som sagt det individuellt med hur detta ser ut mer konkret, men det känns som att hälsohetsen snarare handlar om att följa trender och normer än att faktiskt må bra. Det ger också bilden av att ett visst sätt att äta och träna på är det enda rätta. Det är svårt att inte jämföra sig med den stora massan och när nivån för träningen och vad man stoppar i sig höjs så att det lilla inte duger längre. Jag kanske överdriver enligt en del, men jag har förstås samlat på mig en massa exempel på detta och även om det inte är den enda sanningen så tror jag att det är viktigt att inte glömma hur hälsohetsen kan göra mer skada än nytta. Är det verkligen bra att träna om man måste stressa för att hinna med det, om man har ångest inför det och om man får ångest och känner sig dålig om man inte genomför den planerade träningen? Och är det det hälsa att vara så strikt mot sig själv att man måste skippa att äta saker som man tidigare ätit och som man tycker om för att det inte är "nyttigt"? Jag tror att man behöver fråga sig varför. Varför och för vem? Vad är hälsa och vad mår jag bra av? Varför ska jag utsätta mig för sådant som jag inte tycker om och som jag faktiskt mår dåligt av till viss del? Varför berömmer vi de som är smala, de som tränar hårt och de som avstår kakan? Varför signalerar vi till omgivningen att något är okej och annat inte? Man borde kunna tänka till i dessa frågor med endast lite sunt förnuft. Det är värt att åtminstone reflektera lite över vad man sänder för signaler och vad det kan få för konsekvenser.