svårt att bevara känslan av lycka och välbefinnande

Jag försöker. Jag tänker på annat..ser fram emot saker..fokuserar på andra.. uppskattar de jag har. Jag trivs på jobbet. Jag har en stabil grund att stå på.. ändå svävar jag iväg. Jag längtar och känner. En längtan som inte vill gå över. Jag har en envis känsla att jag förstör för mig själv utan att kunna stoppa det. Maktlös över sorgen. Tom. En person i tankarna. Hur bryter jag ? Vad är det jag behöver? Finns det ett missnöje som jag förnekar och som därför ger mig mardrömmar. Jag är kär. Det är fint. När vi ses känns det bra igen <3