Kyckling- och parmesanbollar med klyftpotatis och tomatsås

      Igår gjorde vi dessa kycklingbollar till middag. Som köttbullar fast med kycklingfärs. Så det är bara att slänga ihop lite vad man tycker om - vi hade massa bland annat massa parmesan, lök och vitlök. Ägg, potatismjöl och lite fiberhusk för att få dem att hålla ihop.    Tomatsåsen gjorde killen från grunden, på körsbärstomater. Det blev faktiskt riktigt gott. Det var en bas på mixade körsbärstomater, olivolja, lagerblad och vitlök och så spiceade han upp den med chipotle och lite andra kryddor.   Och så klyftpotatis till. Alltså kan vi ta en minut och diskutera klyftpotatis? Jag är SÄMST i världen på klyftpotatis. Alltså det finns ingen som gör så dåliga klyftpotatisar som jag. De blir för mjuka samtidigt som de bränner fast och till råga på allt smakar de ingenting. Så i helgen när vi åt just klyftpotatis hos min familj så frågade jag min mor, som inte heller ansett sig vara någon världsmästare på klyftpotatis tidigare, hur det kommer sig att hon lyckas så bra. Hon svarade att hon numera kommit på knepet - ingen olja, inget smör, utan bara smält margarin (margarindebatten undanbedes, ämnet här är potatisklyftor) - då blir de perfekta. Men min pojkvän tillika klyftpotatismästare motsatte sig detta och skulle prompt ha olivolja. Och likförbannat blir de de godaste, krispigaste drömpotatisarna i världen. Kan någon komma med någon slags kemisk expertis och förklara vad som egentligen är bäst eller är det helt enkelt så att jag inte är menad att göra klyftpotatis?