Värför. 

När jag hösten 2014 började i gymnasiet var ja så taggad över att få en ny start med nya människor. Jag var nöjd med mitt utseende och jag mådde väldigt bra. Hade nyligen börjat sällskapa med min nuvarande pojkvän, och allting gick helt enkelt så bra i mitt liv. Jag började träna mindre, åt sämre och började sakta ta på mig den vikt jag hade fått bort under de senaste 8månaderna. Jag vaknade varje natt till panik attacker och ångest över min kropp. Jag kunde gråta mig till sömn många kvällar i rad, och ingen verkade förstå hur dåligt jag mådde pga att jag släppt mig i samma skick jag var då jag började min viktresa. När jag på nyårsafton steg på vågen, hoppade hjärtat upp i halsen på mig. Att stå där ensam i badrummet och förstå att du på ca 4mån gått upp 10kg; det är en av de värsta dagarna i mitt liv. Jag grät, och hade ingen aning hur jag skulle klara av resan att tappa bort det + lite till en gång till. Men jag började. Det var då jag tog paus från handboll; jag fokuserade på att träna på mig själv. Mentalt och fysiskt. Jag tränade som jag ville, och när jag ville. Visst, ibland ville jag ge upp, men då tänkte jag på de stunder då jag gråtit ensam, kännt mig oattraktiv och de dåliga tankar jag haft om mig själv. Jag är så glad att jag vågade satsa på mig själv, för om jag inte gjort det vet jag inte var jag skulle vara nu. Jag är fruktansvärt rädd att jag inte lyckas hålla vikten nere under hösten/vintern, då jag lätt brukar få ångest då det blir mörkare. Tur att jag har de viktigaste personerna i mitt liv nära mig, samt mera kunskap än vad jag hade för ett år sedan. Något jag ska jobba på under hösten/vintern är att lära mig sluta hetsäta. Då jag har min cheatday en gång i veckan brukar jag verkligen vräka i mig. Igår kväll hade jag en chokladplatta, men jag lyckades lägga bort den efter tre rader choklad. Även om det är ett litet steg på resan till att må bra och ha full kontroll över mig själv, är jag otroligt stolt över mig. Jag har kommit fruktansvärt långt på min resa, och börjar se mållinjen. Då jag började min viktresa trodde jag att jag skulle må bra direkt jag var nöjd över mitt utseende. Det jag lärt mig är att jag mår bra då jag kan stolt säga att jag blivit bättre på något, att jag lyckats eller att jag lärt mig. Utseende för mig spelar fortfarande en stor roll; om jag inte medgav det skulle jag inte bara ljuga för er men också för mig själv. Jag har saker jag måste fortfarande jobba på, men ibland måste man titta bakåt och se hur långt man kommit, samt ge sig en klapp på axeln. Främst vill jag tacka mina vänner, min syster, pojkvän samt mamma, som har hjälpt mig något så otroligt mycke. Utan er vet jag inte vad jag skulle göra. De dagar då jag varit nära att ge upp, har någon gett mig lite motivation att fortsätta. Och sedan vill jag tacka mig själv, jag är förfan grym. Sommaren 2013 - Sommaren 2015