Stolthet. 

När jag sitter sjuk och inte får träna eller äta, passar jag på att filosofera över hur långt jag kommit under min resa. Gällande viktnedgång och träning då. Hela mitt liv har jag haft stora ben. Muskler och fett. Generna har haft stor påverkning på det, men också min ohälsosamma kost. Benen är också det jag haft störst komplex över. Japp, jag har hatat mina ben. Stora, runda, mjuka, fulla med celluliter och utan thigh gap. Förstår inte ens mera vad som var så fashinerande med sjukligt smala ben. Jag har aldrig, och kommer troligen aldrig få smala ben. Men really, vem bryr sig? Inte jag i alla fall. Mera. Förr skulle jag ha dödat för smala ben, nu älskar jag mina egna. Så jäkla mycket som jag jobbat för de benen jag har nu, kan jag inte något annat än älska dem. Fast jag fortfarande har celluliter och fett, har jag genom träning och rätt kost minimerat det. Jag har stora lår, men till största del är det muskler jag har. Genom hälsosamma levnadsvanor har jag hittat vägen till att gilla mitt utseende mer och mer för varje dag som går. Förr kunde jag gå förbi spegeln och se på mina armar och kränka mig själv med fula tankar. Nu går jag och checkar in min rumpa som jag verkligen tränat mycke, och tänker typ wow dat ass! Du kan älska din kropp och forma den på samma gång. Det krävs mycket, men jag tror att alla klarar av det! :)