HYLLNINGSTAL!

  Jag ska hylla min mormor.                 Hon heter Anna Elna Birgitta och är född den 28 maj 1926. Mormor är den piggaste 85åringen jag vet. Om man ska få tag på henne så måste man ringa mellan vissa tider, annars är hon ute och ”springer”. Innan nio på morgon, runt elva på förmiddagen och efter sex på kvällen. Hon bor ensam i en lägenhet på skiljebo, fem minuter från där jag bor och så jag har så länge jag kan minnas så har jag alltid haft henne nära.           Mormor gick i pension innan jag föddes så hon har alltid haft tid att hämta och lämna mig och min syster Lina på dagis. Om mamma och pappa började tidigt eller slutade sent så hjälpte mormor alltid till.                    En sak som har berättats många gånger är när mormor gick med mig och Lina till dagis. Mormor frågade vad jag och Lina skulle göra om hon skulle halka och bryta benet. Lina sa: - Jag skulle springa till min fröken och be henne att hjälpa dig. Jag sa: - Man kan ringa 112. Jag var smart redan då.                 Eftersom hon börjar bli ganska gammal så orkar hon inte lika mycket nu som för tio år sedan. Men hon vill fortfarande alltid följa med och kolla när jag och Lina spelar match. För några år sedan så kom hon flera gånger i veckan men nu så kommer hon oftast bara över på helgerna på fika.           Mormor har vart med om så mycket i sitt liv och utvecklingen från när hon var liten till nu har varit gigantisk. Mormor växte upp på landet med kor, hästar, åkrar och med utedass. De levde på det de odlade själv. Mormors föräldrahem har vi kvar som sommarstuga och dit brukar vi åka några gånger per år.            När jag blir gammal så önskar jag att jag har varit med om lika mycket som min mormor har, inte för att jag tror det men man kan ju hoppas.              Mormor finns alltid där om man behöver något. Hon vill alltid hjälpa till. Hon vill att jag och Lina ska lyckas i livet och vara snälla och fina barnbarn. Mormor vill hellre att vi ska ha det bra än att hon själv ska ha det.                    Som hon brukar säga så har sista kostymen inga fickor. Det stämmer för hon ger alltid bort pengar. Det är bättre att göra av med pengarna medan man lever, för vad har man för nytta av att ta med sig pengarna i graven? Det jag undrar är hur mormor klarar sig och hur jag skulle jag klara mig utan henne?                 Mormor - tack för att du finns och för allt du har hjälp mig med!                       bild från när mormor fyllde år! Jag älskar dig mormor!