TIDEN (DEL 2)

Har du någonsin lämnat ett möte med en annan människa, vän, bekant, arbetskollega, bordsherre, granne osv och känt att det blev fel fördelning av tiden? Det har jag och den känslan är inte angenäm.  Det är inte på något sätt så att jag är tidsfacits och menar att om två människor ses så MÅSTE båda få 50 % av den gemensamma tiden. Mer flexibelt än så behöver det få vara. Vissa gånger är den 20 - 80 och det känns bra, andra gånger är det 60 -  40 åt andra hållet och det känns också bra.  Det jag pratar om är när båda vet att detfinns en viss portion tid att förhålla sig till (tex en lunchdate) och någon av parterna tar hela den tiden i anspråk för sitt. Då tycker inte jag att tiden har fördelats på ett bra sätt av någon av parterna. I vissa fall kan det vara en tyst elleruttalad överenskommelse om att det är ok och meningen att någon av parterna tar allt tid och då är alla är nöjda med det. I många andra fall blir det bara så och då kan det finnas en risk att det inte känns bra efteråt.  Denna sommar har jag återträffat två godavänner till mig som jag inte sett på allt för länge och slagits av att dessa båda möten blev så olika. När man inte mötts på länge med en vän så finns det såååå mycket som har hänt i bådas liv och man vet knappt var man ska starta.  Möte 1:  En av oss berättar något. Den andra lyssnar, stöttar, tröstar, peppar, kommenterar, berättar sin åsikt och ställer fler följdfrågor. Ämnet disskuteras fram och tillbaka. Sedan går stafettpinnen över och nu är det nästa person som berättar och samma procedur som ovan upprepas. Sådär håller det sedan på fram och tillbaka som en mjuk dans. Ett möte av detta slag känns ofta oerhört givande för båda parter och en go och härlig känsla infinner sig efteråt. Möte 2:  En av oss berättar något. Den andre lyssnar, stöttar, tröstar, peppar, kommenterar, berättar sin åsikt och ställer fler följdfrågor. Ämnet diskuteras fram och tillbaka. Tyvärr går stafettpinnen här sedan aldrig över till nästa person utan den som började dela med sig fortsätter nu oförtröttligt på. Det bli under mötetaldrig den andres tur att berätta något om sig och sitt liv och plötsligt så finns ingen mer tid. Det är dags att bryta upp. Ett möte avdetta slag känns oftast inte bra och en trött, tom, sorgsen och irriterad känsla infinner sig många gånger efter ett möte som detta. Dethar blivit en monolog istället för en dialog och känslan av att man möttes uteblir.  Är det bådas ansvar att ta ansvar för tiden. Absolut är det så. Är det enkelt att få till? Borde vara, men är absolut inte det alla gånger tyvärr. Hur gör man då för att undvika möte 2? Se till att "dansa" med den du möter. Du både för och blir förd, då känns det bäst för alla, vilket är grogrunden för en fortsatt hållbar relation.  Stort lycka till med att få till TIDEN på alla plan och dimensioner i ditt liv!  Kom ihåg vad The Rolling Stones sjunger:  Time is on My side -yes it is!!