NÄR KOMMER DET VARA HELT OK ATT BERÖRA & PRATA OM SVÅRA ÄMNEN?

Många som kommer till mig och samtalar ljuger (kör en vit lögn) om var de är någonstans när de träffar mig. De vanligaste skälen man verkar använda är att man är på läkarbesök, hos tandläkaren, hos sin sjukgymnast eller hos frisören.  Mig spelar det ingen roll vad man säger, dock tycker jag att det är tråkigt att man år 2017 fortfarande verkar tycka att det är för privat, personligt, ”skämmigt” att berätta att man går till en terapeut. Varför då? Om någon har fått ont i ett knä och behöver diverse stöttning kring detta med tabletter, sprutor, rehab hos sjukgymnast, speciella träningsprogram osv så är det något naturligt och helt accepterat. Om någon behöver stöd kring sitt psyke för att få bukt med svåra barndomsminnen, ångest, stress, depression och annat så är det tydligen inte lika accepterat och självklart.   Jag tycker inte att det är någon skillnad om man behöver hjälp med kroppen eller själen. Man är inte en svag person bara för att man behöver gå och samtala med någon och få sortera upp sina tankar, känslor, minnen och funderingar. Tvärt om så anser jag att det bara är de tuffa människorna som vågar gå i terapi och möta sig själva på djupet. Efter mycket övertalning från framförallt vänner och bekanta, men även från kunder och klienter så började jag för ett tag sedan att blogga lite om en terapeuts vardag och diverse tankar jag har kring olika ämnen. Blir rörd över hur många av er som tydligen läser min blogg som tar er tid att kontakta mig för att berätta vad ni tycker att texterna ni har läst på bloggen har betytt för er, det värmer verkligen.  Diskuterade däremot också med min kollega Linnea (som också bloggar) hur få det är som vågar kommentera något direkt i min blogg och vi tyckte själva att det var mycket intressant eftersom vi själva drog slutsatsen att det berodde på samma mekanismer som jag berörde tidigare nämligen de att det här med terapi osv fortfarande inte är bekvämt att samtala, kommentera och prata om. Jag och Linnea kanske har dragit en felaktig slutsats, men eftersom det är så många som hör av sig direkt till mig så vet vi ju att folk läser, känner, tycker och tänker kring bloggen, så helt ute och cyklar tror vi inte att vi är när vi tänker så här. Skulle så gärna vilja att det blev ett mer öppet klimat kring terapi och psykisk ohälsa. Tror att det skulle hjälpa så många människor om vi kunde prata mer öppet om sådana här saker.  Har märkt att det har börjat öppnas upp mer, men ännu mer kan och bör göras inom detta område. Vissa visar redan vägen genom att starta olika projekt, ett sådant är http://www.aldrigensam.com/ vilket jag tycker är toppen. Dock behöver fler följa i dessa fotspår för att få till en total förändring av attityderna i hela samhället kring psykisk ohälsa.  Jag kommer i alla fall att fortsätta att skriva och prata om ämnen som är tunga, saker som inte alltid är lätta att förhålla sig till, uttrycka saker som inte alltid är så PK och på mitt lilla sätt försöka göra skillnad. Nästa månad kommer jag och min kollega och vän PT Fia att lansera vår nya pod vid namn omänskligt som kommer beröra massor av jobbiga ämnen. Hoppas ni vill lyssna!  Till alla er som på olika sätt peppar mig och ger mig kraft att fortsätta mitt arbete med och kring psykisk ohälsa, TACK, det värmer och gör det värt allt.   Kram på er!  /Anna