EN KVÄLL ...

En kväll skulle jag efter att jag klivit av mitt tisdagkvällspass som slutar 22.00 sitta uppe och jobba klart en handledning som jag skulle hålla tidigt nästa morgon. Jag satt där vid mitt skrivbord, nyäten (som vi som kommer uppifrån säger) hade en skål färska blåbär och en rykande kopp te bredvid mig. Tittade ut genom fönstret och såg att det i tamburen mitt emot min praktik där det finns ett utslussningsboende, satt en man på sin rollator och masserade sina ben. Han bara satt där med sänkt huvud och verkade så ensam och bortkommen. Jag jobbade på, drack av mitt varma te, mumsade i mig mina bär och tyckte så synd om mig själv att jag behövde sitta här mitt i natten och jobba för att sedan behöva bädda ner mig på jobbet. Sova på jobbet, vilket bottenmärke….eller……… Jag har ju en arbetsplats som jag själv äger och är mycket stolt över. Det går mer än bra för mitt företag och på mitt jobb har jag sett till att det finns allt i form av mat, kläder, extra säng, sängkläder, dusch, hygienartiklar, finkläder, jobbkläder, träningskläder osv. När jag var klar vid 01.00 tiden och gick för att bädda ner mig så tycke jag inte längre synd om mig själv. För medan jag bäddade ner mig i tryggt förvar, mätt, nöjd, med en älskande familj där hemma som jag skulle få träffa imorgon och med att stimulerande arbete att gå till imorgon, så satt mannen i tamburen mitt emot kvar i tamburen mycket stilla, med nedböjt huvud och med brusten blick. Blir så sorgen över hur det är för så många människor och samtidigt så evigt tacksam över hur jag själv har det i livet. Välj tacksamhet om du har det du behöver i livet!