ATT FÅ VARA FRISK DEL 2
Graviditeten löpte på väldigt smärtfritt. Mådde bra och var aktiv . Tyvärr var inte förlossningen speciellt lyckad. Med krossad svanskota och massa nervsmärtor ner i benet var det bara att börja om med rehab igen. Efter 6 månaders tokrehab för ryggen med träning varje dag, korrigerande ryggbehandlingar, akupunktur som gjorde att jag kräktes osv så kände jag mig hyfsat ok. Innan alla nervsmärtor ner i benet helt släppte tog dock flera år. Vid den här punkten i livet ville jag nu bara få ha min kropp hel frisk, smärtfri och ostörd. Jag kom igång med träningen ordentligt igen och då var det såklart dags igen.... bröt foten på 3 ställen och det blev gips och kryckor igen. Foten läkte (tur att jag har bra läkkött) och sedan var det på det igen. Efter detta har jag varierat perioder med rejäl träning med en skadad och trasig armbåge och tumme pga en cykelolycka med lite annat smått och gott som stökat i kroppen. Det som dock under flera år varit mest enerverande är alla långa och tunga perioder av mycket långdragna förkylningar med kraftig hosta som följd. Jag har sedan jag varit 20 år och fick den där körtelinflammationen tyckt att jag är extremt infektionsbenägen och att det inte är naturligt att pendla så mellan stark och kärnfisk till megasjuk. Efter att år 2016 innehållit 13 förkylningar så krävde jag (ännu en gång) att någon skulle gå till botten med vad det är som är fel i kroppen, för något är ju fel. I November 2016 blev jag så tillslut inskriven på immunbristenheten. Sedan dess vet jag inte hur många olika typer av undersökningar som har gjorts och hur många rör blod jag behövt lämna. Någon form av resistent bakterie har hittats i min näsa som verkar vara den stora boven till mycket tjafs i kroppen. 3 dunderkurer medicin har intagits på ganska kort tid. Under dessa månader har stora delar av vänstra ansiktet varit domnat tillsammans med stickningar ner i armen och benet. Dundrande huvudvärk tillsammans med en hosta som rivit sönder nätterna har varit vardag. Efter några turer in och ut på sjukhus med diverse nya undersökningar och åtgärder för att rensa ur näsan så har nu det mesta av domningar och kraftlöshet börjat släppa och jag hoppas nu på det sista ingreppet tog kål på den förbannade bakterien. När den är helt borta kan de nämligen äntligen se om det eventuellt är en immunbristsjukdom som ligger i botten och är orsaken till allt. Är så fallet så lär det bli ännu mer utredningar och behandlingar.