ATT FÅ VARA FRISK DEL 1

 En god vän sa till mig att jag måste skriva ner hur mitt liv har sett ut kring rehab och sjukdomar. Känns så gnälligt på något löjligt sätt, men nu har jag i alla fall bestämt mig för att ta henne på orden.  När jag var barn så rörde jag på mig jämt. Sprang, hoppade, dansade, spelade fotboll och väldigt många timmar tennis. Jag var ett friskt barn som älskade att kroppen gjorde precis som jag ville och att den var stark och pålitlig.  Vid 16 års ålder tävlade jag mycket inom tennisen och vid 16 års ålder fick jag även min första hälseneinflammation. Vid 20 års ålder hade jag fått otaliga kortisonsprutor, opererat senan ett par gånger och hade blivit mycket bekant med kryckor, rehab och påtvingad vila. Någon tenniskarriär var det inte längre tal om att försöka satsa på.     Efter en frisk period boendes i solen och värmen i San Diego (USA) så flyttade jag hem till Sverige och fick sedan ganska omgående en elakartad körtelinflammation i hela kroppen. Att jobba som tennistränare 7 timmar om dagen under sommarens veckor som var planen, var bara att lägga på hyllan och vila. Därefter följde flera sjukdomar så som körtelfeber, njurbäckeninflammation, en bruten handled och en riktigt jobbig hjärtsäcksinflammation. Mycket konstig känsla att pendla mellan att antingen vara tokstark och frisk eller toksjuk och svag. Vid 30 års ålder fick jag CMV-infektion vilket resulterade i 6 månader med feber och influensaliknande symtom i hela kroppen + flertalet lunginflammationer. Totalt träningsförbud var ett faktum och en självklarhet eftersom jag knappt orkade gå i normal takt utan att svetten lackade.  Efter min CMV fick jag veta att jag efter detta skulle vara rejält försvagad i immunförsvaret ett långt tag framöver och att det nu troligtvis även skulle vara mycket svårare för mig att kunna bli gravid. Min kropp var däremot tydligen skapt för att kunna producera barn för bara några månader efter att jag friskförklarats så var jag gravid  😀.