Jag börjar bli van nu..

Det här kommer snart ta dö på mig. Finns ingen ork, ingen vilja, ingen motivation, det finns ingenting kvar.. Och det tar på mig, jag vill ha mina vänner och familj runt mig, är trött på att vara ensam. Jag älskar Jonathan mest av allt, det handlar inte om det. Jag vill vara med han tjugofyratimmar sjudagar i veckan. Det handlar om att vi alltid jobbar om varandra, vi får ingen tid tillsammans. Och när han jobbar vadgör jag då? Ligger å ruttnar i den hör här lägenheten.. Jag behöver mina vänner, ett socialt umgänge.. Faan