I den mörkaste av stunder.

När man inte orkar gå upp ur sängen, när det enda man drömmer om är hur morgondagen kommer att se ut. Om jag kommer orka ta mig upp för att göra det lilla jag måste. När alla tankar går till att fundera på hur myclet klockan är och hur länge till jag får sova på natten. När man inser att klockan bara är 01:01 när man vaknar och när man somnade 00:50. Att inte finna nån ro i sig själv, utan att bara tänka på alla andra, och vad alla tycker om mig. När man inte ens blir pepp på en utgång, eller orkar ta sig ner på stan. När man inte ens är taggad inför ett derby där över 40.000 biljetter är sålda. När sängen är ens bästa vän, men samtidigt ett stort problem. När man skriker utan att någon hör och när all skratt blir till gråt och all glädje till sorg. Vad gör jag då?