Enklare sagt än gjortt.

Det var för en månad sen det kanske började? Då alla tankar tog över mig och min sömn på natten. Kunde knappt sova och när jag väl somna vaknade jag inte bara en gång utan typ 6-7 gånger kanske. Varje timme innan jag skulle upp å jobba och ångesten inom mig steg bara mer & mer. Jag var trött konstant på jobbet, kändes som jag aldrig "kom igång" riktigt. Låg och grät på dagarna och på nätterna när Jonathan hade somnat! Ville inte att han skulle se de, tröttna på mig, se mig svag. Men tillslut brast de med.. Jag grät med han & utan han.. Visste inte vad ja skulle göra, orkade ingenting kändes de som, känner mig så jävla kass bara.. Så förra tisdagen sjukanmälde jag mig från jobbet och var hemma en vecka utan att göra ett skit, bara deppa ihop totalt. Både mamma & Jonathan tyckte att jag skulle söka hjälp, att ja inte kunde må så här.. Och det visste jag någonstans själv och att de inte går.. Så jag tog kontakt med Maja, min gamla vårdlärare som jag skapade ett starkt förtroende för i skolan. Var och pratade med henne, ringde familjeläkaren och fick en tid där. Var dit i tisdags. Bara av att komma dit fick mig att bryta ihop totalt.. Glev in genom dörren till Lena som hon hette och bröt ihop igen.. Tårarna bara flöda.. gick inte å stoppa skiten. Och försöka förklara hela långa historian till en människa jag aldrig träffat var svårare än jag föreställt mig. Jag fick iaf ur mig tillräckligt, blev sjukskriven för Depression till den 1 maj & har fått tabletter utskrivet för 2 månader jag ska äta för att "må bättre" och att kunna sova på nätterna.Och jag vet oxå någonstans inom mig att det kommer bli bra snart med allt, frågan är bara när och hur lång tid de ska behöva ta. Jag är evigt tacksam för att Jonathan stått ut med mig, funnits där för mig hela tiden och aldrig slutat kämpat med mig, vi har gått in för det här tillsammans och vi är bra människor bägge två! Så himla starka tillsammans. <3Och min mamma krigar på, vi kommer klarar det här tillsammans allihopa som är inblandande i skiten jag inte kan skriva ut här! Tillsammans.