TVÅHUNDRATRETTIONIO

Jag har haft en iPhone i min ägo ett litet tag nu, och eftersom mitt Instagramflöde uppdateras oftare än le blog som jag skriver i när jag har mera tid över, tänkte jag att vi kunde ta en titt på den gångna veckan genom mitt filter. Om ni vill följa mig heter jag Angelinlace.   Jag har inte satt upp några bilder från mitt lärdomsprov ännu, men det kommer. Som en bra start på veckan fann jag på måndagen en radio app som heter onetuner. Och ni kan ju tänka er, vad är nu bättre än att sitta och lyssna på jazz från 20-talet och sextiotalsklassiker medan man snurrar runt i sin klänning eller sitter och syr.   På tisdagen gjorde Anna-Karin ett besök hos mig för att försöka få ordning på våran gitarr så att jag skulle kunna börja spela. Landolan är stämd och jag har lärt mig både Knocking on heavens door och Counting stars på den. Bara bytena att öva på. När Anna-Karin skulle gå hem såg jag min älskade vän Tyttö sitta på stolen i köket, varpå jag utbrast i ett lyckligt heej och tog upp henne i min famn. Efter att hon varit borta i tre veckor var det ett kärt återseende. Nu har hon knappt lämnat huset på hela veckan, och istället slingrat sig runt mina ben för jämnan. På gott och ont.Den femte september blev det sommar på nytt och jag låg i vår hängmatta för första gången år. Jag förstår inte vart den här sommaren tagit vägen, förra året praktiskt taget bodde jag i den. Påbörjade läsningen av en bok jag fick av Louise i julklapp och som jag varmt kan rekommendera, åtminstone efter mina femtio lästa sidor. Jag satte upp en bild av en bild av en kjol jag sytt dagen före. Och så bakade jag en paj på som jag sedan stoltserade med att jag hade som frukost morgonen därpå. Fredagsfrukost. Min vän Ulrika firade sina i veckan fyllda 18 år med restaurangmiddag på fredagen, och jag fick en knäpp och drog på mig byxor. Tror ni inte att jag efter ett missat meddelande om dresscode klänning eller kjol var den enda i byxor. Tröstades med att jag alltid har de där vida fållarna så nu var det deras tur. Men ändå. Byxor känns nuförtiden bara himla fel och det kommer troligen att dröja ett tag innan de åker på igen.  Lördag var en fin och lugn dag. Jag åkte till min kusins födelsedagsfirande och sökte mig nyfiket runt i ett gammalt tomt hus som finns på backen. Jag är hopplöst förälskad i det huset, med femtiotalskök och mintblå dörrar, golv, lister och trappor. Kakelugnar, spetsgardiner, skrymslen och vackra tapeter finns det också gott om. Och gömmor med gamla fina saker. Senast var det flätade korgar, broderade örngott, en fin kjol och Arabiatallrikar från 30/40-talet syster och mor kom hem med, nu var det en samling gamla Sorsakoski bestick jag tog hand om. Och vem vet mer vilka spännande saker som finns att upptäcka. Gott om skrymslen och vrår finns det i varje fall. Väggtelefonen är ett kapitel för sig. Söndagen har bestått av en värmebölja som troligen är den här sommarens sista, och har spenderats ute i hängmattan med näsan i samma bok och musik från samma radiokanal. Men en hjärtklappande sak har hänt, och det var när Hälge här bestämde sig för att ta vägen över fältet framför vårt hus, sisådär femtio meter bort, och vi flög upp från stolarna vid köksbordet och vi sprang ut med kameran i högsta hugg för att dokumentera den ovanliga händelsen innan han hoppade in i skogen igen.