TVÅHUNDRATJUGOÅTTA

Lyckan över små gamla materiella ting.Jag hade för ovanlighetens skull en ledig måndagskväll och blev glatt överraskad när jag var på väg uppför torget och såg att det var måndagstorg. Jag parkerade min röda vespa och strosade runt och inspekterade en stund.       Vid första bordet fastnade min blick vid en vit djuptallrik med blomdekorationer. Jag frågade kvinnan vid ståndet vad hon ville ha för tallriken som var av Arabia och utan en naggad kant. Tre euro taget. Fick den inlindad i lite papper och gick glatt därifrån.  Efter lite efterforskning på nätet fick jag fram att den är från 30/40-talet och heter Signe. Hur perfekt kan det bli. Signe har legat på min lista över de finaste flicknamnen en tid nu, och jag dras uppenbarligen till det omedvetet. Mitt andra fynd är denna handväska. Jag såg den redan på loppisrace i helgen men lät den ligga när försäljaren ville ha tio euro för den. Har tänkt på den nu i två dagar och ångrat att jag inte köpte den ändå. Men allt har sin mening. Nu var samma försäljare på måndagstorget och väskan låg fortfarande i papplådan med några andra vintagehandväskor. Jag frågade och nu låg priset på fem euro. Drömmer man på dagen? Uppenbarligen sanndrömmar isåfall! 40-tals handväska i ormskinn, ja ormskinn, för fem euro. Vem behöver storstäder och vintagebutiker när det finns måndagstorg, mormors vind och fina billiga missionsloppisar? I bakrunden skymtar förresten min nya matta i de finaste färgerna som jag ska försöka fotografera i sin helhet och sammanhang här senare. Lyckan över små gamla materiella ting.