TVÅHUNDRASEXTIOSEX

  Sommaren lär ta tid på sig, men vissa saker kan påminna om den. Ljusa kvitter från små dunbeklädda varelser som bygger bon i träd, kvällar som är så ljusa att man kan vara ute med lampan avsläckt. Det hela kräver dock en rejäl kappa i ull som sprider värme när världen utanför ditt fönster envisas med kyla. Och det är så fint, när man vaknar på förmiddagen och ser hur solen gör så att hela jordens snölager glittrar. Nästan så att solglasögonen borde grävas fram ur sitt vinteride.   Och makroinställningen på min kamera fungerar igen. Jag som trodde det var slutfotograferat helt och hållet. Dagens lycka.   Jag funderade några dagar, så den fick bara ligga där, men beslutade mig till sist för att strunta i att stryka bomullströjan, det går bra ändå. COS gör fina saker emellanåt. Saker med puffärm. Kjolen har jag sytt in lite, den hittade jag i mina morföräldrars gömmar, kappan i vadmal är ny för säsongen. Jag chansar på en 50-talare. Missionsstugefyndad. Kragen är ett annat loppisfynd och skorna är brogues från förra säsongen.         It's still a long way until we reach summer, but many things remind us about other seasons. Birds singing, evenings when you can go outside and leave the torch in your pocket. The sun is shining and leave the world in a wonderful sparkle. It takes wool though, to make it through this season, and I go with vintage ones. Coats I mean.   Vintage coat, inherited skirt, thrifted handmade collar and a cottonsweater from COS.