TVÅHUNDRAFEMTIOTRE

  Jag tittar upp och möts av ett par förvirrade ögon. Du balanserar på staketet framför mig med alla dina fyra trampdynor. Skrämt hoppar du ner och slinker iväg. Bort, bort från det främmande. Det krävs mod, eller dumhet för att närma sig det okända. Hopp om att en ljus framtid kan öppna sig.     Det har varit kjolar hela hösten nu. Prickiga och randiga. Jag hade inget program igårkväll och hade fyra timmar över. Jag ville göra mig något nytt och satte saxen i ett svagt randigt tunt tyg i ull som jag gav en och femtio för vid Missionsstugan för två dagar sedan. Jag ville göra något enkelt och stilrent att ha över en blus. Det är fint. Men spetsen kom in i bilden och nu vet jag inte hur det blir. Men det blev fint. Och jag är lycklig i min tre meter vida kjolfåll som jag kan snurra runt i. Och Stockholm var bra, men jag finner inga ord för det.   I sewed myself a dress yesterday. Fine wool from the local fleemarket and lace edgings. With three meters in the hem I just want to dance.