TVÅHUNDRAFEMTIOSEX

  Jag har en nysydd fin väska i rotting att visa, ifall ljuset ville infinna sig vid exakt rätt tidpunkt, den tidpunkt då mitt minne tar fatt i tankarna det glömde bort. Men det skiner knappt mera, jag är i drömmarnas land från att månen tittar förbi mitt fönster, och tills solstrålarna förtvivlat vill skina in i mitt rum men aldrig hittar sin väg till det nordvästra fönstret.        De fem återstående dagarnas möjligheter släcks av att jag ser ljuset genom ett fönster på andra sidan klassrummet. Idag fördrev jag minuterna i läran om modersmålet med att iaktta hur solen gick upp för dagen, kikade över Terra och färgade himlen röd. De vindpinade träden kunde inte längre dölja sin nakenhet och sina brustna armar efter nattens vindar.    Men jag mår bättre nu.