TVÅHUNDRAFEMTIO

  Oktober innebär höst. Men från och med onsdag kväll innebär oktober vinter. De första flingorna av kristalliserat vatten dalade ner från den mörka skyn. Jag var mitt uppe i att byta däck på bilen (för första gången i mitt liv) med pappa och stod med händerna utsträckta länge, länge. Lycklig som ett barn. Till sist förvandlades de mjuka snöflingorna till hagel och jag kunde inte längre se upp i skyn för att de föll så tätt. Istället gjorde jag snöbollar och tänkte att kanske, kanske kan vi börja dricka glögg och köpa julglitter nu..   Det är fortfarande höstlov och jag gör ingenting, precis som jag sa att jag skulle. Lite tid har jag spenderat med mina vänner, men efter den vanliga helgen har jag inte haft ork till att göra något. Mönstren ligger på sybordet men jag förmår inte förvandla dem till något. Fast det gör inget egentligen, jag kanske behöver det här. Jag kan åtminstone sitta och spela gitarr innan solen förvinner från himlen, och göra upp planer för nästa vecka, då något spännande kommer att hända.    Jag kan också räfsa löv innan snön faller, gå sena promenader i månskenet. Fantisera om vad som finns bakom stängda dörrar,och se saker från den ljusa sidan.Drömma om vackra klänningar.Men mest av allt vila.Tända ljuset när det blir för mörkt för att urskilja mer än konturer, och göra den mat jag vill göra. Mest med svamp och helt vegetariskt. Göra allt på mitt sätt.    The autumn turned into winter with the first snow, and I am still free to do what I want. Mostly nothing. I rest and make up plans for something exiting that will happen next week. I do it all in my way.