TVÅHUNDRAÅTTIOSEX
När allt går uppåt och neråt på samma gång. Börja dagen med en jacka du egentligen inte gillar. Lyckas med att få höstacken med på bild. Ha solglasögonen för långt ner på nästippen. Tycka om att göra dina annars så ljusa bilder gula. Spetsa till eftermiddagen efter en fotografering till tidningen med att cykla i shorts för första gången. Ha på dig en blus du sytt av ett gammalt lakan och en gardin du fått av en vän. En väska du limmat fast spets på. Blommor i håret. Tänka att du misstog dig. Vara glad över att dina naglar lyser Chanelröda igen efter en vecka med mintgrönt. Cykla in till loppiset du alltid besöker. Köpa en burk du inte får upp locket på och ett par shorts i silke du inte skulle vilja sova i. Förälska dig i ett par skor som inte passar och en skrivmaskin som heter Baby. Fotografera en trädallé när du cyklar och vara tvungen att skala bort den för moderna bilen och en främlings hand. Ta bild av en livlös blomma som vacker som den var fick pryda ditt hår i femton minuter. Skratta för att det ser bra ut på bild. Tvivla. Önska att du kunde ligga och sova i en blomrabatt. Måla dina ögonlock gröna. Älska prickar. Älska andra. Ladda upp för många bilder på dig själv. Skriva ner allt du känner för att säga. Tänka att du borde skaffa en dagbok eller åtminstone ett litet blommigt häfte. Le lite när du lyssnar på jazz från femtiotalet. Du är hemma. Jag läste ett inlägg, och nu har jag läst flera. Att blogga är som att skriva dagbok för mig. Jag har bloggat här i ett par år nu, inte har statistiken ökat med mycket, men när jag tänker på det gör det inget. När jag läser igenom mina gamla inlägg kommer känslorna över mig. Känslor av missmod, skör lycka, och hoppfullhet över något som aldrig kommmer att bli. Jag inspirerar mig själv med att skriva och fotografera, och genom att inte förbli densamme kan jag gå tillbaka och uppleva något annorlunda, som den här texten jag skrev för ett halvår sedan. För det var exakt så jag kände. Och för mig är det mer än bara ord. Maj och juni månad 2013 innehåller inlägg som är och förblir mina favorittankar nerskrivna här. Detta är en klassiker.