Hur gick det till, del 2

Kvällen innan jag skulle bli upphämtad av taxin. Jag var hemma hos min pappa i Nacka, hade packat det mesta och var väl på så sätt så redo man kan vara. Men vad tankarna började snurra när det blev mörkt och det var dags att sova. Tanken av att det på något sätt skulle gå fel och jag skulle må skit där borta dränkte mig. Jag gick upp och kräktes 2 gånger den natten för att jag var så nervös. Folk säger att det är bra och vara nervös, men kom igen? En tanke som också tog upp mycket plats var att jag visste att jag inte skulle ha möjlighet till att ringa mamma (min bästa vän) om någonting blev jobbigt eller om jag blev ledsen. Att jag skulle spendera närmsta tiden med helt främmande människor, som man inte vet någonting om, bara det var en stor grej för mig. Men det är också lite det som är charmen. Att alla deltagare åker dit som en blank bok och att man lär känna varandra utan fördomar eller rykten som det kan vara när man träffar andra.  Väl i taxin. Jag har hörlurar i öronen och lyssnar på "Dagen efter imon - Remix" (Bra jävla feelgood-låt). Jag vinkar hejdå till pappa och släpper en tår eller två när jag skickar mina sista "Ses-snart-sms". Visste att jag väntade ett av livets förmodligen största äventyr, oavsett hur det går.  In i taxin kliver en helt fantastiskt sprudlande och glad tjej, fina Vanessa, hon bloggar också på devote, ni hittar henne HÄR. Fan vad glad jag är för det och för henne, annars hade det blivit gråtkalas för mig hela vägen. Vi klickade sjukt bra och direkt kändes det bättre. Vi sa att nu jävlar gör vi detta tillsammans, ända in i kaklet. Vi klev ur taxin på Arlanda och där stod Sofia, Ewelina och Amanda, samt en deltagaransvarig som skulle resa med oss. Sedan minns inte så mycket av resan, förutom att jag sov mestadels haha. Har en tendens att sova mycket när jag är på resande fot, tiden går mycket snabbare då. Vi klev av planet och möttes av en vägg av ett fuktigt och varmt Mexico. DEL 3 - kommer snart