Det är okej att vara rädd

Det är okej att vara rädd. Jag är rädd ibland. Ibland är jag inte det. Ibland får jag en klump i magen av vetskapen om att alla i vårt avlånga land kommer ha valet att döma mig. Eller att döma mig utan att välja det. Det är jävligt känsligt. Att jag har delat med mig av saker som gör att jag uppfattas på ett visst sätt, eller om jag säger någonting dumt, som bara slank ur mig lite snabbt och oskyldigt, kommer att påverka mitt liv väldigt mycket. Det man får tänka på, är att man filmas varenda sekund, varenda minut av alla timmar på dygnet. Man hinner säga ganska mycket på dessa sekunder och minuter. Man hinner agera ett flertal gånger och på ett flertal olika händelser. Alla är vi människor. Ena delen av mig, bryr sig så mycket, bryr sig om vad folk tycker, om dom kommer att döma och vad dom kommer att säga. Medan den andra sidan av mig säger att jag inte bryr mig, att om du dömer andra, säger det mer om dig än själv om personen du i fråga dömer. Och så är det ju. I min situation, får man kolla framåt. Idag sitter jag med en sambo, mer kär och mer säker än någonsin tidigare på hur jag vill att mitt liv ska se ut. Jag vill leva med honom. Jag vill känna en känsla av engagemang och lust i mitt arbete, och att jag vill jobba med just det, för resten av mitt liv. En sådan känsla vill jag ha, vad det än må handla om, att jag vill att det ska vara resten av mitt liv. Och att människor runt omkring mig kommer att döma mig gör mig rädd. Men det är okej att vara rädd, för alla är vi människor.