\"HAN TITTAR PÅ MIG PÅ ETT SÄTT SOM FÅR MIG ATT TRO ATT VI KOMMER BLI KÄRA\".

"Jag är en person som alltid velat ha ett förhållande. Jag kan inte komma på något vackrare än att bli helt andlöst, otroligt och fullständigt förälskad i någon. Någon som känner samma sak tillbaka. Att känna att ditt hjärta slår för en enda person. Det är oförklarligt och fantastiskt, det där med kärlek. Att ge ditt hjärta till någon annan. Låta någon hålla det i dens händer, fri att göra vad den vill med det. Ingen kan förklara det påriktigt. Det bara är. Men så kommer stunderna då det tar slut. När någon tar tag i mattan du har under fötterna och rycker undan den. När du faller framåtstupa utan att hinna ta emot sig. Helt plötligt har allt förvandlats. Kärleken är helt plötsligt inte vacker, utan fruktansvärd. Skriken som du kväver i din kudde. Den fysiska, och inte bara psykiska, smärtan som sprider sig. När du kämpar att hålla huvudet över vattenytan medan livet tagit tag om dina vrister och drar dig neråt.    Frågan är om det är värt det. Är det värt att må så dåligt av något som fått en att må så bra?   Jag har aldrig varit kär. Jag hoppas inte att jag varit det i alla fall, för i så fall har jag överskattat kärleken. Jag har gråtit över killar. Oj vad jag har gråtit. Jag har gråtit över killar jag träffat en gång. Jag har gråtit över killar jag trott jag haft något med på riktigt. Jag har gråtit över killar som har utnyttjat. Varenda gång säger jag "aldrig mer". Först nu börjar jag tro på mina egna ord. Jag VÅGAR fan inte. Jag vågar inte ge bort mitt hjärta. Tänk om han inte tar hand om det. Då dör jag."   - Emma Kjellander    Så otroligt sant.