En flabbtext om vänskap

"Var hos kuratorn på min skola idag och snackade om mitt jobbiga år. Vi pratade mycket om vänner och familj, bra och dåliga relationer och att uppskatta och omge sig själv med människor som får en att må bra.Jag tror inte jag har förstått för ens nu hur viktigt det faktiskt är att spegla sig själv i sina vänner och sin familj. Jag har alltid tänkt att det är upp till mig vilka mina vänner är, och det är ju så. Men man ska inte behöva anpassa sig själv för att vara vän med någon. Du ska inte se på dig själv som en prestation i en relation.Under detta år har jag kommit lite närmare förståelsen för vilka vänner som jag faktiskt kan räkna med och som jag känner mig som den bästa versionen av mig själv omkring. Jag har haft lite svårt med självförtroendet i relationer och ofta låtit mig styras av andra vilket inte alls är så jag vill framställa mig själv - som en liten bitch till någon annan. En vänskap måste bygga på lika värderingar från båda hållen. Det är som att lösa en ekvation, högerledet = vänsterledet, annars går det inte ihop. Men hur gör man för att det ska gå ihop? Nu för tiden har jag börjat tänka på att faktiskt stå upp för det jag tycker och inte bara sitta tyst när någon säger något jag inte håller med om. Det kan leda till diskussioner, men det ska en vänskap tåla. För det är inte bara en som alltid måste ha rätt. Nu har jag förstått att de jag väljer att vara vän med, utgår i från mina villkor och inte någon annans. Hur konstigt är det inte egentligen att vi ser oss själva underlägsna en person ibland, och kallar den för en vän? Men när man inser detta så blir det så självklart att det bara är fel, fel, fel att tänka så. Så, årets läxa till mig själv; låt ingen jävel köra med dig, stå upp för vad du tycker, men framförallt, för vem du är. Du är inte dina prestationer, eller någon som andra vill att du ska vara. Du är du och det räcker. Punkt."   Skriven av Vera Bjurström.