ATT PÅBÖRJA ETT DISTANSFÖRHÅLLANDE.

Hej på er mina fina. Det är flera av er som har efterfrågat ett inlägg angående distansförhållande så här kommer det. Jag har varken erfarenheter eller ett "rätt" sätt att hantera ett distansförhållande, men det jag kan göra är att berätta hur Kasper och jag har tänk kring distansförhållande. Jag kommer flytta dit om tre veckor och kommer bli borta till tidigast december 2018. Vi har alltså ca ett och ett halvt år distansförhållande framför oss. Jag kommer först skriva min tankar om det och sen kommer Kasper skriva sina, utan att ha läst mina.  Mina tankar;  Jag vill gärna tro att distansförhållande är något som fungerar. Jag tror på att har man en öppenrelation till varandra dvs inte är för svartsjuk, accepterar att personen umgås med andra av det motsatta könet samt inte att beroende av varandra på ett destruktivt sätt så går det att överleva en tid ifrån varandra. Alla förhållanden ser olika ut och alla partners har olika sätt på att se på situationer. Jag som partner i ett förhållande är nog förhållandevis accepterande ur den aspekten att jag gärna ser att Kasper har roligt utan mig. Jag och Kasper umgås inte varje kväll men då löser vi det genom att sova med varandra. Vi har vårt egna sätt att lösa det så att vi träffar varandra nästan varje dag. Ibland går det självklart inte men då är det okej. För dem dagarna har vi extra mycket kontakt på sms, samtal osv. Jag och Kasper har som längst varit ifrån varandra i fem veckor. Under de fem veckorna var godmorgon och godnatt smsen de viktigaste. Man behöver inte prata varje dag hela tiden, men jag tror verkligen det är viktigt att ändå alltid ha kontakt. Skicka iväg en snapchat eller bara ett hej sms. Inget särskilt men ändå så viktigt. Visa att man finns där för varandra. Jag och Kasper har nästan enbart gemensamma vänner. Det här är en väldigt trygghet enligt mig. Alla "Kaspers kompisar" vet att jag finns där. Ur den här aspekten kan det vara jobbigare för Kasper då jag är den som flyttar - ingen av de människorna jag träffar vet om Kasper. DOCK kommer jag ju självklart vara tydlig med att berätta det. Distansförhållanden kan även vara nyttiga då man verkligen får en inblick i hur förhållandet mår. Förstår ni hur jag tänker? Det kan vara nyttigt att sakna varandra och genom en tid ifrån varandra kan man inse om förhållandet är hundra procent rätt. Slutligen så kan jag väl säga att jag är alldeles för kär i Kasper för att ens tänka tanken på att göra slut enbart pågrund av en flytt. Därför kommer jag helhjärtat försöka få vårt distansförhållande att fungera.  Kaspers tankar;  Jag tror generellt inte så ofta på distansförhållanden. Om man inte har möjlighet att träffa sin älskade finns det alltid en risk att man glider ifrån varann, trots FaceTime helgbesök osv.. Samtidigt har jag sedan Ammis dröm om London blev verklighet behövt tänka över denna hårda inställning och ändra mig. Efter nästan tre år med Ammi kan jag inte längre tänka mig vardagen utan henne och att alltid ha henne vid min sida. Om vardagen med henne så måste bestå av facetimesamtal och långa sms istället för middagar och sleepovers är jag nu i så fall positiv till distansförhållanden. Eller åtminstone så länge det handlar om Ammi. Mig blir hon inte av med :)