48H

Jag lever och jag har inte glömt bort er, jag har bara under de gångna 48 timmarna prioriterat Kasper och vänner.  Jag har haft det så otroligt kul och mysigt. Varit på en väldigt speciell kräftskiva, skrattat åt sjuka måltider, åkt en hel del båt, badat massor och självklart pussat och kramat Kasper. När vi sågs så var tårarna inte långt borta, hade saknat honom så mycket. Tyvärr så fick jag ju lämna honom nu igen, fast hans konfirationsläger (där han jobbar) är slut om fem dagar så då ses vi igen. Innan dess ska jag blogga massor, säga hejdå till Ellen en sista gång innan hon åker, kanske åka ner till Beatrice i Linköping, skulle verkligen vara så roligt, och bara ta det lugnt och vara med vänner.