Vad som känns jobbigt

Hej alla.   Jag blev verkligen jättebesviken och ledsen igårkväll. Jacob kramade mig och frågade vad det är som känns så jobbigt och det som kändes jobbigt var att lägenheten var så FIN verkligen. Den var nära stan, hade balkong och det var inflyttning om 2 veckor. Vi hade ju drömt om den så länge nu och igår var vi på Elgiganten och Mediamarkt och kollade på TV och grejer, vi var på Mio och Boom och drömde oss bort till allt från klädhängare till soffor, även om vi inte behövde köpa en soffa för lägenheten var möblerad. Och det var så fint för vi drömmer verkligen om samma sak.   Så kändes det som att det inte kommer dyka upp en så fin lägenhet så nära stan inom en snar framtid. Om det inte dyker upp en nu så blir det ju liksom för sent, för då vill dom hyra ut från 1 maj och 6 månader framåt förmodligen, men om jag ska iväg i höst kan vi bara bo i 4 månader.  Vilket betyder att det inte är värt det för uthyrarens del. Hade varit lättare om jag visste att jag skulle vara kvar här i höst, då hade man kunnat vänta längre på lägenhet eller kanske tillochmed köpt en. Samtidigt som vi då (och om vi hyr i första hand) måste köpa massa dyra möbler och grejer och det har iallafall inte jag råd med, även om jag vill.Och framför allt, jag hoppade att vi skulle slippa vara packåsnor för jag ORKAR inte hålla på och vara en packåsna det är skitjobbigt att planera och släpa med kläder för 2-3-4 dagar framåt och dra med laddare och dator och ipad och 4-5 pluggböcker och necessär och ja jag vet inte det är skitjobbigt. Och sitta och snylta på Jacobs familjs mat för jag är hemma hela dagarna och Jacob vill inte komma hem hit när han slutat kl 9pm och snylta på vår mat och han måste köpa utemat på till lunch när han sover här för att han inte kan ta med lunchlåda och det känns så dumt för det blir dyrt. Dessutom får han så ont i ryggen av min säng.  Och när mamma redan efter ca 2-3 veckor hade samtal med oss om att det inte funkar, så hur sjutton ska det funka i 5 månader till??? Och vi är för fasiken 21 år och varit tillsammans i 5 år vi måste ha nåt eget nu. Det är liksom dags. Ja. Så det var det som kändes så jobbigt när hon smsade och sa att lägenheten lottats till det andra paret, jag trodde det var kört för oss.   ÄNDOCK kollade jag igenom Blocket-annonserna igen, dom jag inte hört av mig om då jag hoppats på den första.. och jag smsade en tjej om en fullt möblerad lägenhet även om jag tänkte att det var för sent då den las ut för 1 vecka sedan. MEN! Till min glada förvåning fick jag svar och en visning på onsdag!!!!   Det kanske är som alla försökte trösta mig med igår, att det kommer fler, att det kommer bättre, att det inte var MENINGEN för det kommer något bättre... och ja nu sitter jag här och känner mig återigen positiv och upprymd och hoppfull. Haha så nu kan ni få börja hålla tummarna för oss igen.. haha. Att vi kom på att vi kanske kan resa bort under påsk, nu när vi inte fick lägenhet, bidrog också till bättre känslor.   Nu ska jag försöka plugga.. :))) Och leta högskolor till hösten