Upprördhet och bajs och goda skratt

Visste att dagen skulle komma när Jacob planerat att sova själv under natten. Visste att den dagen skulle komma. Vi är ju trots allt "inte man och hustru och jag har min adress och Jacob har sin adress". Kände på mig att inatt var den natten Jacob ville sova själv, men det kom ändå som ett slag i magen och jag känner att: jag ska aldrig skaffa pojkvän. (ja jag vet nu är det för sent) Undra om det var för att jag snodde hans glasögon inatt när vi natt-fikade varma mackor. Han ser inget utan dom och jag ville se honom fumla omkring. Jag skrattade så gott så gott. Det gjorde iofs han med men det kanske tog djupare än vad man kunde ana. Jag trodde vi bara haft roligt senaste veckorna. Så får man inte vara med längre. Det var liksom mindre roligt.   Två reflektioner dyker upp i min hjärna: - Bör jag bara köpa en lägenhet kosta vad det kosta vill så jag och Jacob slipper ha varsin adress och kan leka man och hustru och vara lyckliga i alla våra dagar - Bör jag nånsin köpa lägenhet med någon som vill sova utan mig vid sin sida   När jag reflekterar vidare över hur det var att komma hem till huset idag och.................   Här skrev jag alldeles för mycket tankar och känslor vilket jag inte får göra för alla blir så rädda och arga så jag suddade och känner att det kanske är lika bra att lägga ner bloggjäveln för när jag inte längre kan skriva vad jag tänker och känner vafan är den då bra för. Jävla bajsblogg.   Jävla bajsdag som slutade med att jag tog jävla Timrå buss hem. Jag tog bussen hem. Samma jävla buss som jag alltid tagit fram tills september 18 2011. Och NÄR jag satte mig på den jävla bussjävel.. DÅ kände jag att jag har inte kommit NÅNSTANS. VAR tog mitt liv i USA vägen? VAD har förändrats? VAD har jag egentligen åstadkommit med mitt liv när jag ÅTERIGEN sitter på den jävla sexhundraelvan till Timrå som höjde priset igår och VAD har jag åstadkommit och HUR har NÅGONTING förändrats när jag nu sitter och gråter och är arg och irriterad över exakt samma saker som för 17 månader sedan.   Är det nu jag bara packar min väska och drar? Eller är det nu jag erkänner min Litenhet som dom pratar om i Koranen (det där med litenhet snappade man ju upp "man måste inse sin litenhet gentemot Allah") och att jag aldrig kommer komma nånvart i livet. Eller är det nu jag reser på mig med insikten av att det inte är någon annan än jag själv som placerat mig vid det här jävla rökfyllda barnbordet???? Och med det den enda som kan förflytta mig ifrån det?   Som alltid när jag blir upprörd och arg känner jag för att göra nåt drastiskt. Först satt jag och funderade på om jag skulle droppa mina shotglas i golvet för att se om dom går sönder. Sen funderade jag på om jag bara skulle lägga mig och sova och vakna till en bättre dag. Jag gick istället ner och kokade te som antagligen kallnat redan. Nu funderar jag på om jag bara helt impulsivt ska anmäla mig till det här: http://education.kilroy.se/amnen/hotell-turism-event/event-management   Gick samtidigt in på Hemnet.se och kollade på en lägenhet till endast mig själv så får Jacob göra vad han vill när han känner sig redo.   Kort och gott.. insåg att allt egentligen i grund och botten, nu när min bubbla är TOTALT spräckt, är precis som det alltid har varit. Kanske är jag som jag alltid har varit. Och det kommer jag alltid vara om jag är kvar i det förflutna. Måste framåt och STANNA där utan att behöva återvända till ruta 1 igen. Imorgon ska jag bestämma mig för var ruta 2 är.     UPDATE 10:45pm   Ja.. nångång sådär ibland händer det ju att jag i PMS-tider tar i lite kanske.. lever ut känslorna lite kanske.. liiiite kanske. Jacob ringde och skojade mig på bättre humör även om jag fortfarande är besviken över att han ville sova ensam. Och bussjäveln verkar det som att jag får ta imorgon igen in till stan.. för 33kr. Förstår mig inte på det priset alltså. Dock inte ens säkert att jag kan ta bussen vet inte hur jag ska kunna ta mig genom snön till hållplatsen om jag inte kan låna bil pga. för mycket snö.   Hade imorse också skrivit ett så långt och fint inlägg om mina GLADA dagar jag haft men när internet dog när jag skulle ladda upp, så allt försvann, så.. ja blev jag inte glad.   Satt iallafall på bibblan när jag skrev det, hade precis kommit dit och väntade på Giselle som jag skulle prata med, plugga med och äta med! Såhär satt jag:     Internet dog en stund innan Giselle kom, så det blev bara prat. En kompis till henne dök upp också och joinade oss. Åt lunch och sedan gick jag till min kusin och skulle vara barnvakt men lillen sov mest hela tiden så vi satt bara och pratade. När lillen väl vaknade var han så snäll och söt och älskade mitt halsband (som inte syns på bild) meeen han var väldigt svårflörtad haha, fick honom INTE att skratta. Tror att han är för smart för att gå på mina silly tricks.   Tog bussen hem, duschade och sedan har jag suttit och surat. Nu tänkte jag sova. Måste upp tidigt imorgon och beta av lite studier innan jag ska vara barnvakt igen, därav min tripp till stan.   I söndags for jag till Birsta med Frida fixade även en 4 m lång list till pappa - ställde mig på plats och sågade den i 2 delar! Tyckte jag var händigt av mig!! Sedan shoppade Frida nånting på varje butik hon var in i.   For till stan och hämtade älski och fick utskällning när jag saktade in alldeles för mycket på motorvägen för att släppa in en bil från påfarten. Riktig utskällning fick jag :( Ungefär såhär lät det: - KAN DU INTE KÖRA BIL HUR FAN TÄNKER DU?? MWAAAHHH:@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@@   När vi kommit hem (oskadade) och fått avnjuta en god middag och efterrätt så hade vi jätteroligt. Jacobs mamma lyssnade på hög musik i hörlurar och märkte inte hur Jacob viftade och ropade på henne. Tillslut tog han hennes Ernst Kirchsteiger-bok (alla kvinnors man) och äcklade sig med bilden på hans ansikte haha men hon märkte inget. Hahhaha den roliga spänningen låg ju i IFALL hon skulle märka nåt hahaha, hur långt han kunde våga gå liksom. Tillslut gav han upp med naken-dansandet med Ernst ansikte och satte ett stolsben på det istället haha. Hahhahaha jag bara satt och skrattade som aldrig förr.   Igår måndag for jag in till stan med Jacob på morgonen och upp till mormor för frukost och plugg en stund. Skjutsade henne till City Gross och medan hon shoppade passade jag på att droppa in och klippa mig!! Tjoho nu är det gjort vad skönt!!   Skjutsade hem henne igen och sedan mötte jag upp Linnéa och hennes son samt Jossan och en Emelie, på Barista. Vi fikade innan jag och Jossan gick på ärenden inför hennes Thailands-resa. När hon var färdig satte jag mig på bibblan och pluggade tills Jacob slutade.   For med honom till hans bror och fikade där med mamman och momma. Dom hade dåliga nyheter med sig, om vi vill vara säkra på att hinna träffa mommas man en sista gång  så måste vi göra det nu... :( Hoppas vi hinner.   Pluggade mer hemma medan Jacob surfade och lyssnade på musik i hörlurar på andra sidan bordet. När jag ville prata tog han ut hörlurarna men hörde dåligt ändå: - Äsch, skriv på Facebook istället!!   Hahaha så satt vi där mitt emot varann men använde Facebook haha. Tittade på lite film innan vi klev upp ur sängen igen och åt den där nattmackan och jag snodde Jacobs glasögon hahaha var SÅÅÅÅ roligt när han verkligen inte ser bra utan dom och han omedvetet böjde sig långt ner mot bordet för att spana efter dom där haha. Så spelade han med och försökte stoppa in maten på hakan/kinden/pannan ist för munnen, som om han inte såg nåt alls hahahahaha. Och jag skrattade och skrattade och skrattade och sedan ville jag se honom plocka undan efter sig utan glasögon också hahaha. - Hahaha det var så roligt! Kan vi göra det imorgon igen?? frågade jag efteråt.   (tydligen inte)     Hahaha aja tanken på den händelsen får mig att somna inatt med ett leende trots min sorg tidigare ikväll haha.