The Impossible

Goddagens!   Det har inte gått så bra att koncentrera mig på plugg denna morgon, speciellt inte när jag insåg att jag suttit och noga rättat FEL persons engelska brev...... kotte. Och jag som är så noga liksom haha.. aja. Målet för dagen är att ha läst igenom alla sidor i affärsredovisningen även om jag inte fattar nånting och det är typ 50 sidor.   Igår var det ju Alla Hjärtans Dag. Jacob har inte varit intresserad av att hitta på något alls och trots mina försök att få honom att köpa något till mig eller planera något så ICKE. Haha.. Han trodde inte på att jag hade en present till honom (som jag berättade i försök att få något själv haha) men det hade jag minsann, ett halsband från USA.   Vi for in till stan till 12.30 då han började jobba och jag gick upp till min kusin för att barnvakta. Det blev inte riktigt som tänkt när lille bebis på nåt sätt skar ett djupt sår i fingertoppen och det blev blod överallt och slutade inte blöda. Fick springa ner för att köpa plåster på Apoteket som, som tur var, var nära, , även om det knappt hjälpte till en början heller.   Han hade iallafall inte ont och tillslut fick vi stopp på blodet och han somnade. Då satt vi och pratade om utomjordingar och människans utveckling och sådär haha. Farmorn kom förbi och tog över barnvaktsjobbet när lilleman vaknade så jag försökte hjälpa till med det jag kunde av uppackning av lådor eftersom dom precis flyttat.   Jacob smsade att vi kanske kunde gå ut och äta ändå? Jag kände mig inte direkt fräsch i blodiga jeans och fett hår med fjun som stod åt alla håll osv. men vi hamnade på en Kina restaurang iallafall. Lite besviken på maten men det var ju mat iallafall!   For hem till mig så jag fick duscha och städa och sedan såg vi den väldigt hemska och sorgliga filmen The Impossible. Den skildrar en verklig familjs historia, läste lite om dom idag och det verkar som många repliker tillochmed var vad som sas IRL.   Den var samtidigt fin och kärleksfull men det var det som var så sorglig också när man tänkte på alla som INTE klarade sig och som miste hela familjen och när man föreställde sig hur det var att vara där... usch. Jättejobbig film jag grät en tsunami. Grät också för det var så fint hur alla ställde upp och hjälpte till och när man fick se familjer som återförenades osv..     Nu har Jacob nyss åkt hem och jag ska plugga och fixa mig tills han ska ha skjuts in till stan och jag samtidigt ska hämta upp Giselle och ta med henne hem hit för kvällen :)) Det blir roligt!!   Hejdååå