Jag lämnade allt

Hejsan   Jag är lite nere ikväll.. igårkväll slutade jag kl 9pm, köpte en Langos med Crippe till middag (Drakbåtsfestival!) och gick hem och tänkte baka lite men det blev inget av.. hamnade framför tv'n i min ensamhet då Jacob var hos en vän och jag fick även gå och lägga mig i min ensamhet. Och det var inte alltför bra för jag hade precis sett en bild på Ida när hon träffade sin amerikanska värdfamilj nu i veckan, dom är och hälsar på i Sverige..   .. och min amerikanska värdfamilj är inte och hälsar på :( Och jag har inte träffat barnen på så länge. Och senast för ett par nätter sedan drömde jag om hur min VM hade fest och dessutom hade fått en till liten bebis, men det som fastnade i minnet var mellantjejen som sprang omkring lite i sin egen värld som hon brukade.. och att jag träffade äldsta tjejen som sprang in i mina armar och jag kramade henne så hårt så hårt och jag minns att jag reste mig upp och tårarna strömmade av sorg för att det var så länge sedan sist men lycka för att vi äntligen sågs, och jag ville aldrig släppa taget om henne jag bara fortsatte hålla henne. Jag saknar dom så mycket :((( Mina barn. Hur kunde jag lämna mina barn?!?!?!?!?!?!?!?! Hur kunde jag!?!??! Hur kunde jag lämna dom innan bebis blivit så stor att hon haft en chans att komma ihåg mig? För jag tror inte att hon längre minns mig.. och det är det som är det som gör allra mest ont i hjärtat så ont så ont så ont 16 månader med min älskade lille bebis och hon minns mig inte hon minns inte hur hårt hon kramade mig och tyckte om mig och lekte med mig hon minns liksom inte... :((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((( Och jag förstår inte hur jag kunde lämna henne. Eller nåt av barnen. Fattar inte. Hur tänkte jag?!?!?! Tänkte jag verkligen åka och inte träffa dom på ett år och ännu mer än så?!??! För när ses vi igen??   Fattar inte... och jag har bott i USA. Jag bodde nästan i New York.. och jag for därifrån?!?!?!??!! Jag lämnade allt? Mitt lyxliv i värmen i staden New York med den billiga shoppingen, goda smoothies, billiga gula taxibilar, coola klubbar med kändisar och utsikt över Manhattan och tunnelbanan och Central Park och mysiga Hyde Park och Times Square på jul och mitt lilla hem i Darien med pool och Swizzles och stranden och Starbucks och allt och jag lämnade allt. JAG LÄMNADE ALLT?!!!!   Jag fattar inte ens att jag FAKTISKT på RIKTIGT har bott i USA! Jag har liksom bott där, levt där, spenderat alla mina dagar under ett helt år där. Också for jag tillbaka till Sverige? Hur tänkte jag?!?!?! Varför stannade jag inte för alltid?!?!? Varför gömde jag mig inte i ett hörn så ingen kunde hitta mig och skicka hem mig?? Jag for liksom hem. Jag lämnade min älskade bebis som inte är en bebis längre och kan prata och nu har den äldsta tappat flera tänder och fått långt hår och fyller snart 6 år och jag for därifrån och missar allt..   :((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((((   Åhhhhhhhhhhhhh ikväll är ingen bra kväll jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken och ibland blir kinden lite blöt och jag är inte ett dugg sugen på att ställa mig nu klockan 8pm och göra Hallonpaj... eller diska.. eller jobba imorgon..   Jag åkte liksom därifrån..