CALI ROADTRIP PART I - YOSEMITE

Efter flertalet påtryckningar att börja blogga igen och då ett sug börjat smyga sig på så kände jag att det var dags. Men i och med att detta bloggande till största del är tänkt att fylla någon slags dagboksfunktion för min stundtals relativt tveksamma minneskapacitet så känns det inte mer än rätt att börja med en liten tillbakablick. På vadå kanske ni undrar? Jo på den lilla roadtrip jag och livets syskon gjorde när de var här i november. Efter att ha spenderat två härliga dagar i Newport var det alltså dags att ge sig iväg och första stoppet var Yosemite! Efter att ha sträckkört upp en onsdagskväll och letat upp vårt boende strax utanför nationalparken  var vi relativt möra och somnade gott. Poängteras bör att vad som kvällen innan känts hemmahörande i typ valfri skräckis inklusive snirklig skogsväg, bil som mystiskt stannade bakom oss och bara stod och liknande morgonen efter enbart var helt ljuvligt.  Vi vaknade till denna utsikten - krispig höstluft och träd som börjat skifta belägna i en sjukt vacker dal.  Utanför hade vi två små gullisar till hundar som vaktade oss på natten och morgonen. De kanske ser läskiga ut men de var så otroligt fina.  Kolla bara dalen liksom? Jag som hade craveat höst ganska mycket i då fortfarande riktigt varma Newport var upp över öronen.  Efter ett snabbt Starbucks stopp i den gulligaste sömniga lilla småstaden omgiven av höga berg och natur för att fylla på kaffedepåerna (vi alla utvecklade något slags sinnessjukt kaffeberoende under de två veckorna vi spenderade ihop?) så började vi jobba oss inåt parken.  Efter att ha betalat en mindre entréavgift påbörjades körningen i den vackraste höstmiljön du kan tänka dig - frisk och klar luft, orangea träd och strålande sol.  Desto högre upp och in vi kom så såg man dock mer och mer av lite pudrig vit snö. Inte mig emot det heller!  Första stoppet var den här helt makalösa vyn - Tunnel View. Precis när man kommer ut ur en tunnel möts man av denna otroliga dalen.  Fullkomligt älskar hur liten och omäktig naturen får en att känna sig? Låter så klyshigt men jag njuter verkligen av att spendera tid kring träd, vatten och vackra vyer.  Vi kunde så klart inte låta bli att ge oss på flera mer eller mindre lyckade försök till någon slags gruppbild. Orimligt svårt att koordinera ihop kombon tre syskon + sol + utsikt kan jag meddela.  Jag var oavsett mycket glad och nöjd som synes ovan.  Därefter fortsatte vi körningen djupare in i parken.  Nästa stopp? Bridalveil Falls. Ett otroligt vackert vattenfall som vi tydligen ska vara glada att vi lyckades se då vissa av fallen kan vara utan vatten vissa delar av säsongen. Tack Cali för att det regnat ganska mycket hos dig i höst helt enkelt!  Vi fortsatte körningen djupare in och stannade till vid detta magiska fältet med en helt enorm klippa bakom. Ännu en gång man bara kände sig så himla liten och förundrades över hur otroligt mäktig naturen är? Spana noga så ser ni ännu ett litet vattenfall.  Vi fortsatte och såg ytterligare spektakulära bergsformation och efter att till och med ha lyckats se en livs levande cayote springa omkring kände vi att det var dags för ett snabb tur till Yosemite Valleys lilla butik för att stock up.  Där fanns bland annat ovan skådade rejält supersizeade kopp. Avstod från köp men Fellan inhandlade T-shirt och jag vykort till farmor. Då vi tyvärr enbart hade tid för en dag i Yosemite och ville försöka hinna komma ur parken medan det fortfarande var ljust var det därefter dags att bege oss utåt. Hade otroligt gärna stannat längre och på riktigt hikeat runt men tänker att det får bli en sådan tripp när det börjar våras därborta!  Det är liksom helt obeskrivligt vackert och en ny punkt på min bucket list tillkom efter detta lilla stopp - bada i en av vattenfallen/bäckarna. Med några ynka plusgrader kändes det dock inte som att dagen detta skulle ske var just idag utan det får sparas till en annan gång.  På vägen ut ur parken körde vi genom ett riktigt vinterlandskap komplett med isiga vägar och nyfallen snö. Spännande upplevelse att köra på utan vinterdäck men så himla vackert även det!  Det var dock lite som att köra genom Narnia när det våras för plötsligt fanns det inte ett enda tecken på att man alldeles nyss kört genom snö och det såg ut som vilken septemberdag som helst.  Lagom tills vi kom ur parken hade det börjat skymma och det var vi och mile efter mile av slättlandskap i skymningsljus. Så otroligt orimligt himla vackert. Det gav lite Escape to the Country vibbar fast med en tvist (ni som känner mig vet att jag är orimligt förjust i det programmet) och det är safe to say att jag var sjukt nöjd över allt otroligt vi fått se när vi tillslut kom fram till vårt AirBnb i San Fransisco samma kväll. Fortsättning följer! PUSS!