Suck.

Jag har nämn instagramkontot "mansbebisar" flera gånger tidigare här på bloggen. Det är ett konto var kvinnor får berätta sina upplevelser, stötta varandra och diskutera kring samhällets olika mönster som män och kvinnor lever i idag. Jag har läst så mycket riktigt hemska berättelser och konstateranden på deras konto, kvinnor som berättar vad de varit med om och hur deras liv ser ut, att jag ibland sitter med tårarna i ögonen och ibland vill slänga telefonen i väggen. Det finns saker på kontot jag inte helt håller med om, saker som jag har svårt att relatera till. Men jag tänkte bjuda på ett smakprov från de uppdateringarna på kontot den senaste tiden som jag håller med om. Och jag vet att en del tycker att jag har "onödigt" starka åsikter om detta, men jag anser detta vara ett otroligt viktigt ämne. För mig skulle det vara en mardröm att vakna upp om 10 år och inse att jag är i en relation var jag sköter hushåll, barn, hobbyn, planering och partnern inte alls delar ansvaret.  1. Jag inte förstå varför man skulle tycka att man skall få beröm för att sköta självklara saker i hemmet? Om hälften av soporna är dina så hör det väl till att du också tar ut soporna? Är diskbordet fullt med disk som är både dina, partners, barnens osv så hör det väl till att man plockar in dem i diskmaskinen? Är disken ren i diskmaskinen så plockar man väl i den i skåpet, för man använder ju själv den sedan? Jag tycker verkligen inte det skall vara något "extra" man gör, utan en självklar grej. Man sköter hemmet tillsammans. 2. Jaa om mannen har en mancave så ska väl kvinnan ha en queencave? Men i slutändan är väl det stora problemet det att varför skall man måsta ha ett ställe var man drar sig undan och isolerar sig från familjen? Alla behöv man lite egentid ibland, men att lämna partnern med hem, barn, djur och livet medans man själv sitter i sin cave och bryr sig skit i allt, så är väl inte helt okej? Och väljer man att ändå ha caves så får man väl komma överens ett system var båda parter har möjlighet att isolera sig i sin cave utan att det gör den andres liv svårt. 3. Man "barnvaktar" inte sitt eget barn. Jag har aldrig hört en mamma säga att hon skall skall "barnvakta" sitt barn, däremot har jag hört män säga det. "Jag kan inte komma ikväll, skall vara barnvakt", SAY WHAT? Det är DITT barn, du skall ta hand om det, precis så som du skall göra dygnet runt, året om, ända tills barnet är minst 18 år. 4. Idéen om att när mannen kommer hem från jobbet så har han "ledigt" och då skall han göra vad han vill göra, "roliga" saker (träffa grabbarna, mecka med bilen, spela dataspel). Medans kvinnan då hon slutar jobbet skall ta tag i sitt andra jobb - familjen och hushållet. Hon skall städa, tvätta, laga mat, hjälpa barnen med läxorna, köra och söka från hobbys. Det är liksom hennes "roliga" aktiviteter, som om det skulle vara det hon vill göra på sin lediga tid. Njaaa, det är inte så att det är inte som om allt det där är en kvinnas "roliga fritidsintressen". Det är en del av livet, saker som ett par skall dela på, för att sedan kunna göra roliga saker på sidan om det. Det är inte hemskt eller negativt att det är en del av livet, det är inte det jag menar, problemet uppstår då de aktiviteterna endast faller på ena parten i relationen. Som avslutning vill jag ännu poängtera, eftersom många gärna vill misstolka, att jag inte anser att man måste göra allt precis 50/50. Man måste inte tömma diskmaskinen lika antal gånger eller alltid turvisas göra mat. Hur man delar upp saker och ting är ens eget val. Men jag anser att det skall väga lika på bådas sidor i slutändan. Att byta däck två gånger om året väger inte upp mot ett helt år av matlagning, städning, curlande av barn. Sorry men nej. Dessutom kan jag byta - Amanda