Åttonde december

Dagarna går så snabbt och jag är ärligt sagt för trött för att orka hänga med. Frågar någon mig vad jag gjorde igår så minns jag inte, jag har kommit till den nivån i min trötthet. Försöker ändå hålla tag i någon slags vardag och rutiner. På jobbet har jag jobbat övertid så gott som varje dag denna arbetslista, och det ser inte ut att bli någon större förändring på den saken inom kommande veckorna, men jag hoppas ju ändå på att trycket lite skall lätta. Dessa stressiga perioder går just i det, perioder, just nu är vi mitt inne i en. Min koncentration just nu går helt åt till att själv orka och så blir allt annat lidande, tyvärr.Har tränat en del, även om energin inte alltid funnits där. Men jag vet att jag mår bättre efter att jag tränat, så drar iväg mig till gymmet ändå. Har också ätit på Santa Fé, haft pizzaperjantai på jobbet och kramat hejdå åt en kollega. Tung förra fredag alltså, säger ju en hel del om vårt gäng med sjukskötare då vi står och torkar tårarna då någon bestämt sig för att pröva på nya utmaningar. Jag önskar henne all lycka till, men vet även att hon lämnar stora skor att fylla och att vi kommer sakna henne.Har även varit i Karis nåt varv under veckan, sökte bland annat min vinterrock som jag redan egentligen kasserat, men tänkte nu att den skulle passa bra som jobb-rock. Är lite knepigt när man vill ha dubbla av allt, en "egen"-vinter/vårrock och en "jobb"-vinter/vårrock. På söndagen träffades Felicia, Janni, jag och Viivi för att äta brunch. Mysigt att träffas alla, vi försöker ju alltid få in en träff då också Janni är i stan. Efter brunchen så åkte jag med Viivi för att mata hennes alpackor. Roligt med vänner som har intressanta djur!Nu skall jag ta och kolla igenom lite websidor, ifall jag skulle hitta några julklappar ännu. Har läget rätt så under kontroll, men några frågetecken ännu. Kommer i år igen köpa en del av julklapparna lokalt, på så sätt stöda lokala företagare i denna utmanande tid. Känns även roligare att ge någon lite "annat än det vanliga", - Amanda