1 ½ månad

Idag har jag jobbat halva tiden av mitt vikariat på PAPA- och preventivmottagningen. Sex och en halv vecka har gått och nu återstår samma tid till. Det känns både som om det har gått snabbt och långsamt, beror lite på ur vilken aspekt man ser på saken. Jag trivs jättebra! Det känns verkligen som om jag hittat ett område inom branschen som passar mig. Allt för många gånger har jag läst och hört om tjejer och kvinnor som inte får ordentlig hjälp med att hitta ett passande preventivmedel, och endera därför inte har något preventivmedel alls eller så lider de med jobbiga biverkningar. Jag blev redan efter några veckor erbjuden ett annat vikariat som hälsovårdare, denna gång inom barnrådgivningen. Och om jag inte var intresserad av det så fanns det stor chans att fixa någon annan tjänst också. Men där fick jag nog svara nej tack, även om det kändes frustrerande. Jag trivs så jäkla bra på arbetsplatsen, att få jobba på sitt modersmål gör ju att arbetet löper på så mycket bättre och att man känner att man verkligen kan ge 110%. Dock let lockar inte just nu att stanna på Åland. Bra jobbmöjligheter finns här på Åland, men resten av mitt liv är på fastlandet. Man kan trots allt inte leva för jobbet, det är inget liv, iallafall räcker det inte för mig. - Amanda